26 maj 2006

Hej, jag mår bra.
Idag har jag tillbringat eftermiddagen på sängen med lite lösgodis, en filt och Jane Austens "Northanger Abbey". Tiden och lugnet att sträckläsa, att gå in i en annan värld och stanna där en hel berättelse. Ljuvliga klämdag, ljuvliga klarade sluttenta, ljuvliga sista två poäng utan riktig tenta.

Igår var jag på Popaganda och hade det trevligt, utom att det var kallt och jävligt, men banden var bra och jag drack varm choklad och puffade då och då på Johan och sade "tänk för ett år sedan!".

För ett år sedan satt jag och Johan i gräset på Popaganda och pratade med varandra för första gången. Vi hade sjungit i samma kör hela terminen, men kören är nu inte det bästa småpratarstället, och det hade inte blivit att vi pratat. Men vi kände igen varandra på Popaganda, och Johan var djärv och satte sig jämte mig där jag satt med Stina, David och Nina. Eller rättare sagt: där jag sagt ensam och vaktade väskor eftersom mitt sällskap var och handlade alkohol. Så då kom Johan och satte sig och pratade popmusik med mig, och vegetarianism och politik och lite vad som, och det var ett mycket trevligt samtal, genom hela Jenny Wilsons spelning. Sedan hade vi sällskap på Emil Jensen och sedan tappade vi bort varandra, eller jag tappade mest bort, för jag blev nervös och kände mig osäker och påflugen och då drar jag mig undan på alla upptänkliga plan och det blev lite dumt. Och dagen därpå såg jag bara Johan en sväng och tänkte att det vore roligt att prata men sen låtsades jag som att jag inte såg honom för jag var för blyg för att gå fram och prata eller ens bli pratad med, och sedan tittade jag efter honom resten av festivalen men såg honom inte mer.

Sedan hade vi köravslutning och pratade lite om Popaganda och lite om sommarplaner men det var lite stelt och inte ett så där trevligt samtal som när vi satt i festivalgräset.

Och sedan tänkte jag inte mer på det förrän det var kör igen till hösten, och då tog det några gånger av "hej" och lite småprat i pauserna och en gång med följe åt samma håll innan Johan påminde mig om det jag sade på Popaganda, att jag inte hade så många popvänner att gå ut med, och det var klubb på Kalmar nu till helgen och det skulle vara förfest hos Johan och om jag ville med? Jag blev glad och ville gärna och vi bytte nummer och Anna anade saker och jag sade "nej men vi ska bara gå ut ihop?".
Det blev så också, vi gick ut ihop, det var den 30 september och jag gick på förfest och kände ingen mer än Johan men hade ganska trevligt ändå. Jag försökte vara pigg och trevlig och inte bara hänga med/efter Johan, vara social och klämmig och sådär, och det gick rätt bra, men när vi kom till Kalmar så blev det jag och Johan som hängde hela kvällen, med gästspel av hans vänner och av Jan från kören.
Vi skildes utanför och kramades inte (men jag funderade på det) och jag sade "det var trevligt" och menade det, just trevligt var det, och jag såg inga romantiska undertoner. Inte i att vi mailade om några av hans låtar han hade sagt att han skulle skicka över men som var för stora filer för att bifoga, eller att han skulle ta med en skiva till kören i stället, eller i att han sms:ade och frågade om han kunde ringa, eftersom han var tvungen att jobba och inte kunde komma på kören. Undertoner anade jag kanske en aning när vi hade haft det där telefonsamtalet, för det blev tre och en halv timme långt, till halv två, fast det var en vardag. Vi bestämde att vi skulle ses på lördagen, drygt en vecka efter att vi varit ute, och Johan föreslog glatt att vi skulle fika hemma hos mig, och jag tänkte "jaha? ja, varför inte, fast jag hade typ tänkt fika på stan", och sade "okej".
På lördagen bakade vi scones och lyssnade på musik och pratade pratade pratade, och så gick vi en promenad och såg en Almodovar-film på tv, och pratade mer och låg i min säng och pratade och lyssnade på "And she closed her eyes" med Stina Nordenstam och sedan, till slut, mitt i natten, hånglade jag upp honom.

Och på den vägen är det, sedan.

Vi har viskat om Popaganda och spekulerat i att om inte, om vi inte varit på samma gratisfestival, inte sett varandra och inte pratat någon timme i gräset, hade vi hittat varandra då? Eller hade vi bara varit en i kören, en man känner igen, hälsar på, men inte direkt känner?

Det var nödvändigt att hångla på gräsmattan igår, fast det var för kallt för att sitta på den. Och lyssna på band med händerna i varandras (och inuti våra matchande popvantar...)

Dessutom var Final Fantasy och Tunng bra band, och det var lite roligt att se I'm from Barcelona och Henrik Berggren, när det nu var gratis, och Lacrimosa (jag tänker ofelbart på os lacrimale, tårbenet, med fossa sacci lacrimalis, en grop för tårsäcken, oh medicine nördighet) var roliga och träffsäkra.
Jag har laddat ner Final Fantasy och det är alldeles bra. Särskilt "This is the dream of Win and Regine", och jag och mina försenade indiehits. Allt handlar om det desperata tårfyllda accelererarandet, särskilt i refrängerna. Så vackert, ja.

I morgon tänker jag mig Popaganda igen. Idag var det egentligen bara Emil Jensen jag ville se så det blev inget. Men i morgon är det Josh Ritter och det är en verkligt ledsen man med gitarr, det, så jag ska försöka se honom. Bara det inte är så där kallt och jävligt.

Och om en vecka är jag klar för terminen, och sedan är jag ledig och sedan ska jag utomlands och sedan ska jag till Småland och sedan ska jag jobba, och det kommer vara sommar, och inte en tenta i sikte. Och då är det bara sju terminer kvar.


(Du, du där, med nästan likadana vantar? Vet du hur glad jag är för att vi pratade? För att du envisades när jag var så blyg att jag var otrevlig? För att du frågade mig om jag skulle följa med ut? För att du bjöd in dig till mig? För att ditt hår var så mjukt under mina fingrar när jag rörde vid det? För att du var så mjuk och fick mig att känna att all den där bitterheten jag hade var i onödan? För mina randiga julklappsvantar? För dig? Jag är så glad, vet du. Så glad.)





skuldra + @ + gmail.com     pianoarkiv   hem