12 november 2005


!!!

Jamen nu är det på tiden att jag skriver något här.

Jag skyller på NaNoWriMo. I år är det motspänstigare, tror jag, eller så har jag förträngt hur det var förra året. Men idag har jag hur som skrivit ikapp mig, och ligger nu till och med ett tjugotal ord före. Härliga doningar. Sedan är det fortfarande måttligt Bra, men jag övertalar mig om att det är bra att jag skriver, och om inte annat är det en skrivövning.
Apropå så skrev Virginia Woolf 500 ord om dagen, tillsammans med Leonard, när de precis träffats. Hah, finkultur hjärta ordkvot!

Jag läser Quentin Bells Virgina Woolf-biografi, därav denna trivia. Jag började på den för att få uppslag till ett litet fem-minuters-prat till Core Corriculum-träffen i måndags, fast jag hann bara halvvägs innan dess. I stället pratade jag om snedrekrytering, och fick i alla fall igång lite debatt, men den gled förstås in på genus i stället för klass. Ingen vill diskutera klass, det är märkligt, för ändå finns det hårdfakta på hur det styr våra livsval. Läkarprogrammet är för övrigt det mest snedrekryterade överhuvudtaget, tillsammans med arkitekt. (Nej, ni är inte förvånade, väl.) Rent statistiskt borde 30% ha arbetarklassbakgrund, istället är det under 10%. Siffror från Statistiska Centralbyrån. I stället är det relativt hög andel arbetarklass på till exempel sjuksköterska och lärare. Notera lägre lön och status. Fast det är egentligen inte det som är huvudproblemet. Huvudproblemet är att vi är styrda, insnävade, ofria, och att mänskliga resurser inte tas till vara. Att klass styr mer än individuell lämplighet.
Individen finns inte, vi befinner oss alla i ett sammanhang, och det måste man förstås inse och acceptera, men samhället borde ändå försöka bygga bort det, och inte den här tilltron på individens fria val för det finns inte, jag vet inte om det är en vettig utopi alls men hur som är det inte ett faktum.
Jag är inte friare än någon annan, jag är medelklassbarn och jag har gått folkhögskola och utvecklat mig kreativt (medelklass!) och nu går jag en högstatusutbildning på universitetet (medelklass!) och jag tänker i klasstermer (medelklass som fan) och genus och... nej, jag vet inte vart jag vill komma. Exakt när spelar medvetenhet egentligen någon roll?
(Det krävs för att alls förändra något. Jo.)

Umeå var bra och trevligt och en strimma av norrlandslängtan, faktiskt. Åh, jag minns Övertorneå och att resa dit, sista biten tåg från ungefär Umeå när det blev morgon, det var segast men det var ganska vackert utanför fönstret. Framförallt bussen från Luleå sedan, åkrar och himmel och de där ladorna. Fast nåja, det bästa med Umeå var mina hussies. Det finns fotoboksbilder; 29-30 oktober var det.

Kulturtips, om ni av någon anledning tror att mitt tycke och min smak överensstämmer med er:
Det levande slottet. Underbar anime. Vacker. Japansk. Rolig. Underfundig. Gjorde mig glad på en dag med krampande livmoder och dåligt skrivflyt, och det är respekt.
Köpmannen i Venedig på Dramaten. Herredumilde; vacker, kroppslig (danselement, oh!), tät, tight, Shakespeareglädje.Och, framförallt; Malin Ek som Shylock. Hon var sjukt bra. Så där, så tydlig, jag kan inte formulera mig bra nog men det finns faktiskt ingen anledning att inte gå och se henne själv, om man befinner sig i Stockholmstrakten någon gång under vintern.

Sist, bara för att det är viktigast:
Jag har blivit med pojkvän. Förhållandebiten gör mig nervös, men det finns egentligen ingen anledning; han är finast, och, oh, jag tycker om honom. Jag har hjärtat fullt av något som inte ens neuroanatomin beskriver, och stryker mig som en katt mot honom, för det är det bästa sättet jag beskriver det på; utan orden. Och då är det ganska rejäla emotioner i rörelse i mig, min lilla ordslampa.



skuldra + @ + gmail.com     blomsterarkiv   hem     gästbok