4 augusti 2005

Idag har jag prajdat, eller prideat, beroende på hur man vill stava.

Det absolut bästa var KUNQ och "En armé av älskande". En teaterföreställning baserad på Queer nations manifest. "Straighta och konservativa varnas" stod det i Prideprogrammet, på teaterbiljetten och på teaterprogrammet. Och ja. Jag satt där och kände mig jävligt heterosexuell. Jag tänker mig att det är så det känns för en man som inser det berättigade i feminismen. Jag satt där med en känsla av dåligt samvete för mina privilegier, och känslan av totalt berättigande för ilskan i texten.

Och de var så bra, skådespelarna. I en gymnastiksal, med publiken på bänkar, plintar och tjockmattor, med rekvisita av plintar och gymnastikbänkar, med ljudeffekter bestående av en klarinett och en helt vanlig bergsprängare, och det var så jävla tätt, och de var så närvarande, och tydliga, och alls inte amatörmässiga någonstans. Och hur de använde kropparna, åh, där har vi teaterns ointagliga försprång framför filmen, det går inte att tala så fruktansvärt tydligt genom en duk eller ruta, inte som med kropparna.

Kom ihåg: teater kan vara så bra. Gå mer på teater.

Annars är det ett visst ältande av den egna sexuella läggningen. Jag alternerar mellan "du vill bara inte vara hetero för vem vill vara del av den förtryckande gruppen och tycker du  inte att det är lite häftigt att vara queer?" och "men så var det ju den där flickan på hatbrottsseminariet som du satt och hade ögonkontakt med". (Hon var mycket söt, svarthårig och nätt. Jag inbillar mig att hon mest tittade på mig för att fundera ut vilket psyko det var som satt och tittade på henne sådär, och att det var det hon viskade med sin kompis/flickvän om. (Jag är visst lite negativ.))

Jag vet inte. Jag kände mig så naiv när jag insåg hur jävla jävla jävla utsatt man är, när Sanna kommenterade sitt armband med "en del säger att det är för tydligt, att de är rädda", när jag hörde om hur homosexuella mördas för att de råkar stöta på fel heterokillar (för det handlade förstås om bögar, homosexuella män, alla nivåer av förtryck och utstötthet sedan), när jag hörde att två Pridedeltagare misshandlats.
Och själv står man där och tycker att det är dumt med könsbegränsningar och har några procent hit och dit.
(Några fascinationer från mellanstadiet och gymnasiet, ett nyfiket strul, en söt reskamrat som jag inte ens tänkte tanken fullt ut på.)

Å andra sidan, det finns ju en andra sida, pratade jag nyss med pappa. (Han blev så glad när jag sa "jamen jag åker hem till ditt kalas, det är trots allt din födelsedag!", vilket på ett snyggt sätt poängterade behovet av mitt nya projekt att bli tightare med min familj.) Och så tänkte jag på att nämna vad jag gjort idag, att jag varit på Pride, och min pappa är världens snällaste och skulle inte bli arg på mig vad jag än gjorde, nästan, och sedan vågade jag inte säga något.
Den sidan finns också. I förrgår drömde jag att jag blev tillsammans med Karin, och så kom jag ut för min kurs, och mina kursare är samtliga intelligenta människor som, som allra minst, har ett tjockt skikt av politisk korrekthet, och ändå var jag rädd i drömmen.

Kändisspotting: Tiina Rosenberg som låste en cykel, Malin Backström som skulle på en film om en lesbisk dirigent och så författarna Hans Olsson, Katja Timgren och  Karin Holmlund, på seminariet om ungdomslitteratur med HBT-tema. Det seminariet var lite av en besvikelse, det kom inte så långt någonstans, det var förutsägbara frågor och dito svar, och dessutom så insåg när jag satt där att jag läst varje författares böcker, men att det bara var Hans Olssons som jag egentligen tyckt varit bra. (Lästips: Inga bomber över Skärholmen. Har inget HBT-tema, vill man ha det är mina lästips "Spelar roll" av Hans Olsson, "Duktig pojke" av Inger Edelfeldt och "Du och jag, Marie Curie" av Annika Ruth Persson.)

Vad jag också vill minnas är hur vi kom ut från Forum från levande historia, gick genom Gamla Stan och förvånat konstaterade till varandra: "men så många heteron det är här!". (Så lätt att normera om, så ruckbar är normen!)
Och när jag och Sanna uppdaterade varandra på våra kärleks/sexliv under sommaren medan vi kryssade mellan turister och folk i allmänhet på Drottninggatan. Det var lite lustigt. Sanna är verkligt fin.


skuldra + @ + gmail.com     blomsterarkiv   hem     gästbok