7 maj 2005

Kära dagbok.

Igår var det Wik, och jag klarade mig från nostalgi ett bra tag, men sedan gick vi in i skrivarklassrummet och när vi kom ut ylade jag "jag vill gå folkhögskola igen!".
Det är konstigt att det snart gått två år sedan jag gick på Wik, och att det strömmat igenom två kullar folk på alla mina platser. Men det är fortfarande mycket vackert där, och så var det i alla fall fem av mina gamla hussies (och en fyraveckorsbebis!) och ganska trevligt alltsammans. Och nästan hela tiden kände jag mig mycket färdig med just Wik. Jag har för mycket minnen där som jag vill spara som de är för att kunna vara där igen någon längre tid. Men en nostalgitripp är ändå rätt fint. Och Anna-Lena är en verklig raring.

Idag har jag haft fyra timmars föreläsning om njurarna och urinvägarna, och föreläsaren hade mustasch och var 55+ och hade haft föreläsningen i 20 år, och var så typisk för våra föreläsare. Argh. Men han kunde varit förvirrad också, inte bara tråkig. Man lär sig se saker från den ljusa sidan.
Utbildningspeppen är sådär, varken på topp eller i botten. Det är bara fyra poäng kvar och det blir det här till hösten med. Sedan får man se. Hålla sig och sina vägar öppna, och så.

Dessutom har jag tvättat och gjort kladdkakemuffins med banan, och läst ut Ivan Iljitjs död, som rekommenderas. Tolstoj! (Lev!). Sedan har jag fått blodprov taget och varit på kursträff i Skönlitteratur och medicin. Jag tar hemskt mycket plats i det sammanhanget, kanske kommer jag sakna det. Men mer saknade jag nog en riktig, animerad diskussion. Nåja.

Dagens mest spännande insikt annars var att jag kanske visst kan bli Bra på det här med människor. Jag går runt med tilltro till att jag blir bättre och bättre, men idag när jag diskade muffinssmetskålen slog det mig plötsligt att hey, inget säger att jag bara kan bli medelmåttig, det finns inget som satt en sådan gräns, och då och då är jag den som har mest empati i samtalet, faktiskt. Det är inget konstigt och det säger alls inte att jag är bättre än andra, men jag kanske inte ska tro att jag är usel på folk och predestinerad att aldrig bli mer än hyfsad. Detta kan låta banalt men det gör stor skillnad.

Det här skrev jag egentligen bara för att få påpeka att textsidan är uppdaterad. Textsidan är uppdaterad! Och det innebär att jag särskilt hjärtinnerligen välkomnar fortsatt aktivitet i min gästbok. Skriv skriv, det gör mig glad och uppdateringsbenägen.

Banan gör sig verkligen bra i chokladmuffins.


skuldra + @ + gmail.com     blomsterarkiv   hem     gästbok