Fast Vitsvans är brun och vit.


27 april 2005


Tentamen i morgon.

Mitt på dagen ringer jag till Magnus och gråter av frustration.

Resten av dagen sitter jag med mitt kramdjur i knäet.

Jag pratar med mitt kramdjur.

Jag går och köper mig själv frukt och blommor (en röd och en vit pelargon).

Jag vill åka till IKEA och komma hem med något nytt att krama.


Ibland blir jag så rädd om mig själv.
Men det som hjälper bäst då är att famna Vitsvans hårt och gråta tills det inte kommer mer.

Min ledsenhet är som när jag var elva.

Jag kan fortfarande stava till regression.

Jag hoppas jag kan tillräckligt mycket om lipoproteiner och aminosyrors nedbrytning och muskelkontraktion pga kalciumsignalering för att klara morgondagen.


skuldra + @ + gmail.com     blomsterarkiv   hem     gästbok