2 mars 2005



Och i detta ögonblick:

Jag har svarta klor som tassar mig genom djungler;

Allt i min kropp som är mänskligt.


Tisdag:
Jag söker tröst och tröst finns att få, famn finns att få. Tröst finns att få om det nu är det som är sorgen. Vad det är som är sorgen?


Jag har väntat på och konstruerat detta limbo i fyra månaders tid.


Det är bara som det har varit. Igen igen igen. Jag trodde mig om större förändring.


Jag skriker i mig som ett skadskjutet kattdjur tungt hopkrupet i djungelgrönska. Det finns små hungriga djur som diar det som rinner från mig. Jag vet inte.


Jag vet inte, säger jag.


Lördag: den högst fysiska smärtan, livmoderns kramp som är mer hysterisk än jag kan minnas att jag gråtit, någonsin.
(Hysteri, bildat till grek. hystera 'livmoder'. )
Som om visste.


Jag samlar på lyckliga minnen som ett barn som samlar på bokmärken. Fåglarna flyger mot en himmel klar av minusgrader. Solglittret över snön.


Det faller i mig, igen. Jag står här. Sisyfos för helvete. Vad har jag gjort för att förtjäna att stenen rullar över mig igen? Gudarna vet sina straff. I lägren där de fick gräva en grop för att nästa dag fylla igen den.
Att stava till modlösheten.
(eli eli lema sabadachtani.)


Rista sig, har rest sig, sluter nu tänderna om igen igen jag ORKAR.
    Har rest sig, rör sig, sliter nu med att le igen igen.


Att orka bejaka.


Ja för helvete;
jag tycker om mitt liv, jag litar på att jag är omtyckt, jag gör något meningsfullt, jag cyklar genom minusgrader och på hemvägen säger jag till Styrbjörn att det är vackert, att livet är vackert, att jag är glad, för han säger att jag ler.

Ett två tre nu ler jag mina mimiska muskler ett två tre kontraktion på rätt ställe
(inte i maggropen).


Torsdag;
Jag ber dig läsa Wislava Szymborskas dikt om kärlek vid första ögonkastet, och du gör det.
(Jag har skrivit helt andra dikter om oss och jag skulle aldrig kunna sitta jämte dig när du läste dem, om du skulle läsa dem. Det handlar inte om min poesi, den är aldrig skamlig, det handlar om hur jag fläckvis saknar vila under dina ögon.)


Bejakandet. Jag sjunger fel till Belle & Sebastian;
    allow yourself the benefits of being alive

Ingenstans handlar det om att jag inte skulle orka,
    om att jag inte skulle vilja ha det här livet,
        om att jag skulle förblöda om du togs ur mitt hjärta.

Det handlar bara om att jag önskar att det vore enklare,
allt.


Också mitt skinn och mina ögon och min trygghet.





skuldra + @ + gmail.com     blomsterarkiv   hem     gästbok