18 januari 2004



Svårare att komma mig för med det här för varje dag som går. Jag tänker att jag ska  sammanfatta allt. Det är två veckor, det är ändå ganska mycket. Dessutom var det en vecka där innan tentan då jag inte skrev. Alls. Inte ens dagbok, ja, egendagbok, då.

Tenterat. Det var som det var. Jag är inte säker på om jag klarade den eller inte. Ja föredrar att inte tänka på det, det är tio dagar kvar tills domen kommer.

Nu är det ny cellbiologikurs. Jag har inte direkt stora peppen. Cellskelettet, gradienter och genuttryck. Jag är inte så intresserad, faktiskt. Helsicke. 28 poäng to go. Om celler. Ja, celler. Vad mer finns det att säga om dem?

Som landet ligger nu heter det studieuppehåll nästa termin. Jag borde vara mer entusiastisk än så här, inte sant? Det är ändå fem år av mitt liv.
Dock blev jag lite exalterad igen när jag pratade med Ulf om hur det var när vi lärde oss ge sprutor, då på andra kursen, och lite tänker jag att det kanske är mer så det är, på riktigt. Mer som venpunktion och mindre som cellbiologi. I så fall är det mer motiverande. Men jag vet inte. Ifrågasättande och studieangst. Hört det förut? Jag antar att jag upprepar mig. Men  nu skulle bara ana hur trist det är att höra det ständigt. Utan två veckorspauser.

Vad ska jag göra av mitt liv vad ska jag göra av mitt liv vad ska jag göra av mitt liv?

Ja, ni vet.

Jag har fått världens äckligaste hosta. Vad heter motsatsen till torrhosta? Blöthosta? Slemhosta? Nåja, det är äckligt, det låter yuck och det gör nästan ont att hosta.
För att anlägga ett positivt synsätt så är jag inte säker på varifrån jag fått min förkylning. Jag är så social att det kryllar av möjliga smittkällor. I helgen träffade jag Magnus, Mikael, Jonas, Ulf, Jonas igen, Ulf igen, Mikael igen, Stina. Tusen kilo kärlek till Jonas, som hjälpte mig laga min cykel! Sorgligt nog fick jag punktering igen igår, men nu vet jag hur man gör, så nu jädrar anamma. I am the handygirl, och idag har jag köpt däckborttagare och ny slang på Clas Ohlson. Dock var jag trött och hjälplös när jag kom hem, så själva ingreppet tänker jag utföra i morgon.

Jag tror jag har en spricka i metatarsalben tre, för övrigt. Sinister. Ingen hypokondri, bara ett fall över en back vinylskivor och att det känns ungefär som när jag ramlade i trappan när jag var sexton. Då läkte det fint av sig själv, och jag kan ju gå på det utan att halta, så det är lugna puckar, tror jag. Men lite synd är det ju om mig, ändå? Det är ingen mening att vara tapper om ingen beundrar en. ;)

Igår läste jag ut Kejsarn av Portugallien, och det var länge sedan jag tittade på klockan och tänkte "äsch vad fan" för att läsa ut en bok. Den är mycket fin, och om det är fler där ute som läst för lite av vår kvinnliga nobelpristagare så rekommenderar jag den varmt. Jag måste erkänna, att jag känner mig litet efter som inte läst den tidigare. Nästa projekt är Dostojevskij, tror jag.

I förrgår såg jag Eternal sunshine of a spotless mind. Jag förstår fortfarande inte varför man inte kan översätta; Ett fläckfritt minnes eviga solsken. Men sen såg jag i och för sig filmen otextad, så jag kan ha missat något. I vilket fall som helst tyckte jag om den. Den gjorde mig förstås nostalgisk. Alla mina samlade vackra minnen. Att krama Alexander och andas in hans parfym just när vi möttes på stationen. Mitt huvud i Daniels knä en brittsommardag vid Fyrisån, med gräsänderna simmandes och kvackandes i det grumliga vattnet. Allt sådant.
Ingenting har någonsin gjort så ont i mig att jag skulle vilja ta bort minnet av det. Jag är så förtjust i minnen. Jag snurrar dem mellan händerna, andas på dem. bollar med dem. Jag skriver dem och jag skriver om dem, jag anpassar och drar, jag minns vissa saker skarpa som fotografier, andra minns jag bara genom att jag en gång skrev om dem.

Så; detta är min årskrönika. Bättre sent än aldrig.

Vad jag väljer att minnas från 2004.
(Minst en sak från varje månad, med fördel fler.)

Januari

Januari är svårt. Jag var ensam och ledsen, jag kände mig främmande för och inte älskad av människor. Jag skrev de där sakerna om blod och knulla. Men det var också en kväll när jag och Stina var hem till Ulrika och jag träffade Ulrika för första gången sedan folkhögskolan, och vi tittade på handboll och åt bröd och kladdkaka i ett korridorskök på studentvägen. Det var fint, jag minns ett gult ljus och en känsla av gemenskap.

Jag vill också citera mig själv på en mening:
"jag säger bara känslan när mensvärken lossnar!"

Februari

Februari började liknande.

händer mina bakbundna
slag mot mina äggstockar slag och slag och slag
barnen jag inte ska föda rinner ur mig
ett mörkt streck ner från strumpbyxgrenen
jag har ett tygstycke i min mun men
det behövs inte;
    jag kan ändå inte mer än
gråta

Men femtonde februari hade jag det finaste. det var då jag gick ut från staden, ut mot Ångströmslaboratoriet där jag inte hade något att göra. Jag gick där i snön och jag var jävlar i mig inte glad, och jag grät i fosterställning hopkurad i snön. Ändå är det ett av vinterns bästa minnen, det rann med full kraft genom mig att jag har mig själv, jag är bra och värd, att jag finns att bottna i. En tydlighet i självet, jag kan inte beskriva det men det var så bra.

Mars

I mars var det Tomas Andersson Wij, och Belle & Sebastian, det var härlig popmusik båda delarna, och jag vill också minnas hur bra det var att gå på konsert med Jonas, att sitta i god tid innan Tomas och prata lite skrivande, att springa till nattbussen när vi skulle hem från Belle. Jag vill minnas när Belle & Sebastian spelade "Rock your baby", den gamla sjuttiotalshitten, hur de stod mitt på scenen och tog ut den och hur de skrattade mot varandra. Jag vill minnas Tomas Andersson Wijs lågmälda mellansnack, och berättelsen om kusinen från Delsbo som lärde honom spela som Bob Dylan.

Det var också i mars jag bestämde mig för att åka till Ryssland, oh, jag minns själva magpirret vid tanken, det var härligt.

Och det var mars när jag sov hos Alexander i hans studentrum och vi lekte med hans nya kameramobil, tog bilder på när vi pussades och också på Alexander när han provade mitt nattlinne, åh vad han var söt i det. Det var så fint, det. Och så var vi där i bara underkläderna och rörde vid varandra och det var tryggt, alltihop och och ljuset var grått och mjukt utanför.

April

Citat från slutet av april:
lukten av nyklippt gräs.
det finns någon som älskar dig (jag vet inte vem)
vi försöker att bli mer lika varandra.


Och:

de grönknoppade grenarna utanför mitt fönster
allt de vet
att liksom knopparna något klistrande på ytan
utstruken sav
och något som ska expandera
                            vidgas


Dessutom valborg, herrejävlar vad jag vill minnas valborg, jag vill gärna minnas picknick i Engelska parken med Ulrika och hennes vänner, men ännu mer vill jag minnas när jag stod i kö med alla pensionärerna för att få en bra plats till OD:s konsert i universitetsaulan, och hur jag satt där och läste Anna Karenina och väntade på manskören. Jag var så trygg i mig i det ögonblicket, det var bra.

Maj

Finaste minnet när jag gick till en gräsmatta vid stadsskogen och tog med min lila filt. Jag satt med min iBook och skrev, och lyssnade på Death Cab for Cutie, och så band jag mig en krans av vitsippor. Det var sol i nacken och jag tog av mig barfota om fötterna, och våren, mina vänner, våren.

Också förbannat fint; fest hos Jonas efter Wikdagen, vi satt på gräsmattan utanför hans hus och åt pizza och det var mina folkhögskolehjärtan och solnedgång sedan så att vi gick in när det kallnade och satt i köket och pratade för Jonas och Andreas var småfulla och satt och tittade på "Foppa Forsberg!", och sist på kvällen gick vi ut på ett ickestudentställe där alla var trettio ungefär, och så dansade vi och skrattade.

Juni

Från juni min vecka i Åshuvud, för all del också när jag körde tillbaka efter att ha hämtat min bror i Linköping och grät så att jag skakade, det är tydligt, gamla riksettan från Värnamo till Ljungby och i ett ögonblick var mina ögon alldeles suddiga av tårar och jag tänkte "tänk om jag skulle köra ihjäl mig, tänk på de självmord som försvinner som singelolyckor". Det minnet mest för att det andra blir tydligare omkring; när jag gick på ängen mellan Eksandsviken och båtplatsen och klippte sly och tänkte på mitt liv och resonerade mig framåt utåt.
Och som vackrast från den veckan: att ro ut till Granö själv, ensam i ekan, i glittrande eftermiddagssol på vattnet. När jag kom fram var jag varm och svettig och när jag gått på upptäcktsfärd i snårskogen och var på väg att ro hem bestämde jag mig för att bada, och jag tog av alla kläder och vattnet var kallt men skönt. Jag torkade mig genom att ruska på mig och dra händerna över och lite med tröjan, och sedan rodde jag hem. Sedan blev vädret sämre och jag badade inte mer den veckan.

Juli

Från juli är det Ryssland, oh Ryssland! Tågresan Moskva Tjeboksary, psykologen som pratade engelska, militären som pratade tyska, och babusjkan som pratade ryska, förstås. Vi pratade en blandning av alltihop och det var så härligt, hur vi ville och kunde kommunicera.

När vi var i Alatir och fick mat på högskolan, där vår lärare Tatjana jobbat tidigare, och sedan fika där. Kaffe, bullar, bär och smygsvept vodka, "för man får inte dricka i statens lokaler, drick fort, vi måste undanröja bevisen".

När jag följde med Anna, en av mina medsvenskor, och hennes värdfamilj till deras datja, och när väninnan till värdmormorn Masja, gav mig massage i banjan, den ryska bastun.  Märkligt  att ligga på en bastulav och bli knådad som en bröddeg av en kvinna man nyss träffat, och sedan avgnuggad med björkris, men också skönt som tusan och det lossade så mycket död hud från mig så ni kan inte tänka er.
Masja kallade mig för övrigt konsekvent för Karina, som man faktiskt kan heta i Ryssland. Däremot kan man inte heta något som inte slutar på a, om man är flicka.

På vägen hem från ostanovkan, trådbusshållplatsen, när jag såg fem barn leka med en för stor herrcykel, den äldste skjutsade och de andra turades om att åka, och de var så glada.

Augusti

Sista gången vi åkte över Volga. Det hade blivit sådär hett igen, och det var fullt med folk som skulle med båten, och vi bestämde att nä, det får vara. Men så kom det fram en dam och började prata tyska med oss, för hon hade ju hört att vi var utlänningar, och hon var före detta tysklärarinna och fixade oss före i kön och ombord på båten. Sedan satt vi där på andra stranden och picknickade och det var så mysigt, vi hade knytkalas på alla konstiga saker vi velat testa och så favoritsakerna, tvorogbulle och torkade aprikoser och pistagenötter.

Från Moskva väljer jag Leninmausoleet, ni måste gå dit om ni åker till Moskva, för man kan säga vad man vill om att ha en gammal kommunist liggande där som ett uppstoppat djur, men byggnaden! Det är det allra vackraste röda ljus där inne, och så står det fullt munderade hedersvakter som hyschar på en om man talar, och man får inte stanna, man måste gå, så det är bara någon minut, och steninfällningar som eldsflammor i väggarna.
Dessutom att sitta i Gorkijparken och dricka kefir och äta bröd med Sputnik-ost, sommarkväll ljum och hur barnfamiljer rör sig i parken.

I slutet av augusti, hemma, skickade jag mail på massor av kilobyte med ren text, och fick mail med massor av kilobyte med ren text, och skrattade och försökte vara fyndig. Jag vill minnas känslan av att på punkt efter punkt liksom passa med en människa, att få alla dessa småsaker bekräftade, så du tycker också om politiskt inkorrekta skämt, allt det.

September

Första veckorna på läkarlinjen, med introduktion och nollning och hur jag var så bra social som jag aldrig tidigare lyckats med, kanske inte så bra social om man jämför men bra för att vara jag. Jag var glad och nyfiken och allt var så över förväntan, och solen sken brittsommar.

När jag och Thomas stod bakom Carolina Rediviva och jämförde våra åldrar och skrattade, mitt i natten och på väg hem och "men du är så... mogen" och "39!", och som vi fnissade, som glada barn, inte som att vår medelålder var 30 år.

Ronja från Stockholm som jag dansade med på Orchidea och hur vi flirtade med varandra och hur det vita mönstret på hennes tröja lyste i dansgolvsljuset. Vi sjöng med till Grease men sedan var det bra så, jag sade "jag ska gå hem nu snart" och sedan gjorde jag det men det var lite mjukt i mitt blodomlopp att vi kunde kysst varandra.

Hur mitt hjärta nästan värkte sönder av obesvarad, men inte direkt olycklig kärlek.

För mig är din hud ett lager av elektricitet och brinnande vätska. Jag tror att vi kunde vara något mycket vackert. Det finns tusen saker med dig som är som den första snön eller skolavslutningsliljekonvaljer

Oktober

Hur innergården som mitt rum här vetter mot såg ut när lamporna tändes i höstskymningen. Vackert, detta.

När jag och Hannes gick en lång promenad i höstgult mot himmelsblått, och hur vi sedan tittade på böcker nere vid Fyrisån, där antikvariaten har friluftsförsäljning om lördagarna. Det var kallt som tusan och jag hittade Tage Danielssons "Sagor för barn över 18 år" för en tia, och sedan fikade vi på Linné.

Jag vill faktiskt minnas hur vi stod just innan tentan med muskelpreparatet och repeterade. VI var så utleda på alltihop att vi började sjunga på "I want to hold your hand" när vi skulle ta fram fram underarmens djupa muskelskikt. Allt luktade formalin mest hela tiden, men man vänjer sig vid allt, säger de, och jag tror det är sant. Och det går att skratta med människor nästan jämt.

November

När jag fikade med Magnus första gången, och vi satt där och lekte med våra teskopor som torkade, och så småningom rörde litet vid varandras händer över bordet, och samtalet som bara rann, allra mest samtalet och hur det spände sig över tid liksom bara av förbifarten.
 
Hur jag försökte tända ett gravljus på Allhelgonaafton, men det blåste bara ut. Det var för blåsigt. Ändå var det fint, vi var så många där, och några hade fått liv i sina ljus, och jag tänkte på mamma och sedan när jag kom hem tände jag ett värmeljus framför bilden jag har där hon sitter i brudklänning och är 26 år gammal och söt.

Och när jag gick hem till Magnus för att titta på film, och jag hade Automatic for the people i mina hörlurar. Världen var vit och trollsnöad, och jag lade mig och gjorde en snöängel där bakom Katedralsskolan.

December

Jag, Ulf och fem timmar på Storken. Just det här när man närmar sig en människa, där i början. När man passar sina ord och åsikter och skämt mot varandra och testar "ska vi välja varandra" och svaret är "ja".

Hur jag bara skrattade när jag kom ut från Ekonomikum, från uttagningen till Jeopardy, och sade "jag ska vara med i tv! jag är så _bra_!" högt för själv. Det rann bara ur mig.

Stämsången i Domkyrkan när det var luciakonsert, akustiken och deras röster och stearinljusen.

Nyår med min syster och hennes familj, och att jaga skrattande sötaste två-åringen genom huset ("nu kommer jag och tar dig!") och att sitta jämte sötaste 4-åringen och äta frukost ("jag vill sitta jämte min kompis Karin!")




Musiktips är Home med Zero 7, den senaste (och sista, suck)  Elliott Smith-skivan och Country feedback med R.E.M., som gjort efterlängtad comeback i min cd-spelare. Hur efterlängtad den var visste jag inte förrän Michael sjöng "fuck me kitten" i mina öron. Det var fint.

Nu är det sovdags i Flogsta. Det känns som om jag glömt skriva saker, men jag kan ju höra av mig snarare igen. I början av en kurs har man alltid all tid i världen. Framförhållning är mesigt.
Men jo: skeenden. Det vill jag säga, vagt som det är. Att ha befintlighet och riktning, båda.

Och i söndags fick jag ett riktigt, riktigt fint sms.




skuldra + @ + gmail.com     fjärilsarkiv   hem     gästbok