7 december 2004




Jag viftar verkligen löjligt mycket med händerna när jag pratar med folk. Mina gester är av den sorten som skulle kunna driva ett mindre kraftverk.

Orsaken att jag reflekterade över detta är att i helgen var jag den sociala kvinnan. Korridorsfest, Feliciafest, NaNoWriMofest. Olika grupper med människor och ändå var det roligt varje gång.
Ett samtal om folkmord, Bibeln och homosexualitet på korridorsfesten, och innan dess ett samtal om Kärlekens natur till tonerna av Winnerbäck. Ordutbyte, det är ändå ganska fint.
På Felicias fest var det fullt av läskiga biologer, men de var snälla allihop, fast jag pratade ändå nästan bara med mina folkhögskolehjärtan. Jonas pratade om chinchillan han ska skaffa och blev olovligt berusad, och jag och David försökte förtvivlat göra Stina generad med sexuella anspelningar, vilket fick David att nypa mig i rumpan (vilket han fick smäll på fingrarna för) och mig att klia David i nacken (jag är i alla fall snäll...). Nå, jag åkte hem med Stina och sov som en stock i hennes säng, och sedan fikade vi bort vår söndag på ett bra trevligt sätt, jag, Stina och David.
NaNo var gemytligt det också, utom det där pratet om rollspel, det var rätt trist. Nästan alla hade svarta kläder och nästan hälften hade skrivit på engelska, och det var spännande att befinna sig i ett sammanhang där jag var riktigt lite nördig. (Damn it, jag minns inte ens när jag läste fantasy sist?)

Igår var jag på landskap, vilket väl är ungefär lika med årsmöte, på Kalmar nation, och jag vet inte riktigt vad jag gjorde där, jag skyller på Caroline. Men det var inte så oävet, i pauserna pratade jag lite om Magnetic fields, eftersom jag hade en häftig bandtröja. Men ja, kommentaren om att helvetet kan bestå av ett enda långt sammanträde har sina poänger...

Idag kom jag en timme för tidigt till skolan, eftersom jag glömde titta på schemat. 8.15 i stället för 9.15 är inte så roligt att man dör. Men förutom den fruktansvärt tråkiga föreläsningen om bioinformatik så var det rätt trevligt; lite prat om Peter Singer och den uteblivna studiedisciplinen, lite intressant om mutationer och reparation av DNA, och så fem timmar koncentrerat plugg på SVC, språkvetenskapligt centrum. Jag läste till tentan i Rysslands historia, kultur och samhällsliv på lördag, och det var roligt, ja, jag säger roligt! Det enda dåliga med det är att det lämnar mig med viss oro för om jag verkligen är på rätt utbildning. När var medicinen sist så rolig som att läsa om den ortodoxa kyrkan och Bysans?

Det är så mycket med Rysslands historia som är så fascinerande, hela den alternativa värld som finns där, skillnaden i idéhistoria, arvet från ett annat Romarrike. Jag blir sittande och funderar på varför ingen lärt mig det här tidigare, på alla de där åren i skolan, varför var Ryssland (tidigare Kievriket och senare Sovjet) aldrig mer än deltagare i krig, mot Sverige eller i världskrig? Det finns så mycket, och det förklarar så mycket. Och jag blir mer och mer irriterad på dem som hävdar att kommunism är lika med Sovjet; det finns tusen omständigheter om varför Sovjetunionen blev som den blev som har med tsarens autokrati och kyrkomötet i Florens 1450 och det tredje Rom att göra, inte med Marx och Engels.
Därmed inte sagt att kommunismen skulle fungera här och nu, men det finns så många fler anledningar att den inte fungerade där och då än just kommunismen, det är bara den nyansen jag ber om.

Och så har jag ett sånt där underbart citat igen. Inom ortodoxa kyrkan hade man beräknat när jorden skulle gå under, vilket var efter påsken 1492. I kalendern skrev man "Här sorg, här fasa." därefter. Smaka på de orden för apokalypsen!

I kväll ska jag lägga mig i god tid och fånga lite missad sömn. Så, det är allt för idag. Jag avslutar med poesi. Tråkiga föreläsningar är min poesis bästa vän.
Dagens dikt handlar om kärlek. Jag är dock inte helt säker på vem du är.



i en liten rörelse
    i din hand
jag lägger mitt hjärta med blodet med längtan

jag frågar efter dig    i trädkronan
med min nackes värme bakåtböjd

du lämnar din berättelse
på stigar, genom skogen
     och i vattenbrynet
jag följer

tills jag når
    din doft
    och dina fingrars vila




Och en dikt till, som inte har med förra att göra.




jag klöste med naglarna över parkettgolvet
fäste!
genom fönstret syntes trädgården
och morgonljuset
det dog ett djur, ett litet djur, där ute
tänderna som slöt sig om dess nacke
jag skälvde liggande
mitt nattlinne nådde just över knäna
och morgonljuset








kabe2008 + @ + student.uu.se     fjärilsarkiv   hem     gästbok