16 november 2004


en sköldpadda



Textsamtalet i lördags var riktigt bra, även om vi nog alla saknade Jonas en smula. (För att inte tala om Jonas och en sköldpadda, det hade varit en riktigt schysst kombination.) Det var roligt att se Roza igen, det var länge sedan. Hon är en raring.
Sedan blev det Flemingsbergshäng och Vänner på dvd och sjukt god mat: fetaostsallad och klyftpotatis. Muargh.

När jag kom hem på lördagskvällen var lägenheten full av NaNoWriMo-människor. Jag som hade tänkt dyka i säng och ta igen förlorad sömn. Men det var okej, det var rara människor, köket var fullt av trevlig knytkalasmat och det var spännande att träffa Sannas kamrater.

Det blev också två sorters inställning till skrivande, på en och samma lördag. Eller jag vet inte. Det kändes annorlunda med att bekänna hur många ord man hade eller att diskutera en viss menings värde. Men båda delarna var trevligt och givande och dessa ord.

Jag fick jättebra respons och läsningar av mina dikter. Nu blir ni nyfikna, inte sant? Men det behöver ni inte vara. De ligger ute på den nya hemsidans uppdaterade textsida. Det var "att aldrig vackla"  och "våra sjukdomar" som var textsamtalstexter. Men läs för all del allt det andra också. Det är ett gäng parångestnoveller, bland annat. Och sidan är det inte mycket bevänt med så, men det var verkligen dags för nytt.

NaNo då? Sanna leder, det är upprörande. Hon ligger en 1000 ord före. Jag ligger i princip två dagar efter, men det tar sig. Ibland är det bra och jag tänker "Jajemen, begåvat av dig, du är bra, kom igen!", ibland är det "jävlars skräp jag skriver, jag måste stryka det sen när jag redigerar, men nu är det ord" och ibland är jag inkapabel att ens skriva de där skräporden.
Mitt största problem är att jag har kommit nästan halvvägs, men att jag har kommit längre än så i min planerade intrig. Jag har skapat biroller och sidospår, men snart måste det fan bli lite barn gjorda, eller nej, men en del uppbyggd spänning mår bäst av att användas snart, innan den blir bara uppenbar. Ja, jisses.

Idag var föreläsningen om syrabasjämvikter riktigt riktigt tråkig och rätt brutalt opedagogisk också. Jag förlorar hoppet en smula. Å andra sidan är tentan inte förrän i januari. Jag kanske kan komma undan med att inte plugga så stenhårt än. Och jag har köpt kurslitteraturen, eller ja, åtminstone en bok. Baynes & Dominiczak: Medical biochemistry. 560 sidor, men åtminstone färgbilder. Nu är det det där med att börja läsa också. I god tid. Så att jag kan ta det lugnt över jul. Jaja.

På torsdag är det Preklin. Ja, jisses. Preklin har ryktet om sig att vara en vild fyllefest, där medicinarna kastar mat på varandra och super sig under bordet och ja, ni kan fylla i resten själva. I ett anfall av glad gruppentusiasm skrev jag upp mig på listan med folk som ville servera. Hrm. Nåja. Om inte annat får jag åse spektaklet alldeles gratis. Positivt tänkande här.

Idag har jag annars bakat bröd och köpt årets första pepparkakor. Det kanske är fusk att börja med det redan. Men glögg och julpynt ska jag hålla mig med tills första advent. Och så ska det bli riktigt pepparkaksbak av också.

Jag funderar litet på internet, på vad jag skriver här och hur, och vad det säger om mig. Och hur man outar sitt internetjag för människor man träffat på riktigt. Jag menar, "sen har jag en extremt exhibitionistisk hemsida också" är inte en replik som går in i de flesta samtal. Å andra sidan känns det märkligt att mörka detta, för det är ju trots allt internet och tokoffentligt, och det är rätt mycket folk i gästboken som glatt berättar att de också bor i Uppsala, minsann.
Märkligt läge.

Jag vill också berätta att jag gjort en rysligt bra felhörning. Låten just nu är Kashmir - Graceland, och där sjungs det att "but my heart has left me here". Jag hörde, och sjunger än, "but my heart has left me bitter". Kom inte och säg att min variant inte är bättre?

Titta på ny sida. Läs internetnya texter. Schas med er.






kabe2008 + @ + student.uu.se     fjärilsarkiv   hem     gästbok