13 november 2004




Ah, herregud, hångel, för att fortsätta min cliffhanger. Jajemän. Tunga läppar händer.

Sedan ligger jag på hans arm och vi pratar om livslång kärlek och jag tror inte att han heller tror att det är vi. Som är den där livslånga kärleken. Som ska gifta oss och ha minst tre barn och leva med varandra.

Men jag försöker att lämna också det öppet. Jag kommer att tänka på J, som är det närmsta jag kommit den känslan, och att jag inte alls var kär i honom när vi kysstes första gången, knappt ens attraherad.

Nu har jag min kropp med, och ja tack, ja tack.

Och jag försöker komma ihåg att egentligen, vad spelar det för roll vad som händer, vad spelar det för roll vad det blir av oss, ingen har sitt hjärta lovat till någon annan och vad spelar det för roll om detta är allt det blir? Saker behöver inte vara för evigt för att vara vackra, och saker behöver inte ens vara vackra, det kan räcka med att det är trivsamt.
Å andra sidan sitter den där lilla överjagsdelen och vrålar "kvinna, håll på dig!" på ett genuint otrevligt sätt. Jag blir galen. Jag har ett manschauvinistiskt äckel i mitt cortex. Jag känner inget behov av ett sådant.


Annars? Jag har slagit personligt rekord i och med Nano, 16762 ord, och min längsta sammanhängande text innan var 14500 någonting. Sen är det en annan sak att det ska vara 25000 ord på måndag. Skriva hela dagen i morgon, tralala.

Igår var det föreläsning i fyra timmar om proteinstrukturer. Hej, gymnasiekemi! Trevligt att träffas, dig har jag inte ägnat en tanke åt de senaste två åren! Och dessutom tyckte jag att den oorganiska kemin var den roligaste...
Men det känns ändå förvånansvärt roligt och pepp. Utom kanske det där med labbrapporter och sjukligt dyr kurslitteratur, men vad fasen. Beta-flak och aminogrupper, ganska lite schemalagd tid och 8-poängstenta i  januari.


Jag upptäckte att jag kunde ta ett senare tåg till Flemingsberg, men nu är det nog dags att hinna med det tåget. Det vore litet pinsamt annars. Men gotta love SJ:s lågtrafik; det är lätt värt fyra kronor mer att åka tåg än Swebus. Vore jag en redig flicka skulle jag ta med datorn och skriva, men det får finnas gränser. Jag ska ta med ett block och planera litet, det är nog vad historien egentligen behöver.

Hörs i morgon, tror jag. Allt annat blir så roligt att skriva när man försöker åstadkomma 7000 ord...




kabe2008 + @ + student.uu.se     fjärilsarkiv   hem     gästbok