6 oktober 2004


Idag har jag lyckats med konststycket att ha stora psykbrytet inför halva min klass, nere i A0, vid humanpreparaten. Det känns ju fint. Jag påminner mig om vad Stina sa någon gång för inte så länge sedan, att hon var rädd för mig i början på Wik, för jag grät hela tiden. Och well, det var ändå folkhögskola, ni vet konstnärssjälar och hela den biten.

Så jippiho, nu är jag officiellt skitkonstig. Det var ju roligt.

Jag hinner inte. Det är väl mest Stora Stora Prestationsångesten som sliter i mig. Som sagt var jag sämst, sämst, sämst på muskelförhöret igår, och idag skulle det kanske gått åt fanders också om jag inte hade haft en stor gråtattack just innan och vår amanuens så finkänsligt inte frågade mig.
Alla var så snälla. Ja.
Men herregud, alla grupper behöver ett psyko, en som inte är som oss, och även om inte det heller så är det ändå inte ett intryck jag vill göra.

Jag kan inte lära mig alla dessa muskler, det går inte, men jag ska försöka lugna mig och tänka att jag har flyttat och varit på konsert och haft mensvärken från helvetet och att det säkert går bättre nu, i helgen hinner jag komma i takt och det ska nog gå bra det här.

Jag skyller också på mina hormoner för det får inte vara så här. Det är illa nog att vara så här jävla skör och konstig och inte som folk, men att dessutom falla ihop på det där sättet... måste vara menstruationshormonerna. Jag måste tro att jag inte är så konstig, att det inte var jag, att jag är starkare än så.

Ja. Äsch. Alexander vill inte träffa mig mer och jag är rätt arg för jag har inte gjort något, jag har inte gjort något fel, för i helvete! I morgon obduktion och jag är litet rädd att jag ska göra vad som helst, att den gräns som korsats en gång veknat.

Och jag står knappt ut med mig i sammanhang. Med människor, eller nej det var helt okej i Stockholm i helgen, men med mina kursare, även om jag håller mig ihop känner jag mig skitjobbig och dryg och besserwissrig (fast jag ju inte vet något) och i vägen och synonymer.

Helvete. Det var bra så länge. Och en gång alla gånger jag är litet rädd.

Jag borde plugga nu, antar jag.


(Septemberdagbok).




kabe2008 + @ + student.uu.se     fjärilsarkiv   hem     gästbok