5 oktober 2004

Ukulele är det bästa instrumentet, Stephin är Mannen.

Först: Det finns en sida med septemberdagbok, pseudonätdagbok jag skrev när jag var internetlös. Om man vill vara i rätt ordning.

Nu har jag internet igen. Det är distraherande. Jag har inte tid!

Funktionell anatomi 5 poäng dödar.

Jag känner dunstar av formalin, fast det är flera timmar sedan jag klättrade upp ur BMCs källare. Åh, gud, en halv människokropp men utan huvud och hud och underhudsfett, bruna muskler och gula fettrester på dem och vita senor, det att jag inte kunde läxan och stod där som ett jävla fån (ni vet jag och att inte kunna saker) och dessutom sammandragningar i uterus och den tid det tar för ibuprofen att komma ut i blodomloppet och lindra.

Imorgon muskler i handen, extensor pollicis longus och allt vad de heter, ett tjugotal, och palpation. På torsdag obduktion, bara titta men i alla fall, och på kvällen dissektion av ko- eller grishjärta. På måndag dugga på inälvorna.

Jag känner för första gången tvekan tvivel, hittills har hela utbildningen varit så Över Förväntan men nu börjar min kvot av fascination för människokroppen ta slut, känns det som. Är det faller är jag rökt, då fungerar det inte med fem år till. Förhoppningsvis är det bara kursen och stressen.

Annars är det väl bara att planera om.

Men det är ju rätt bra. Ofta. Idag pratade jag och Carolin om Hjalmar Söderberg. Ibland kommer det ett riktigt samtal och det är fint. Mina kursare är rara, det är de. Och så sent som för en vecka sedan var jag ju fortfarande mycket intresserad.

Men ja vad fan. Det har varit de magnetiska fälten, och ja fy fan det var så bra, det var en av mina bästa konserter alls, det var strålande, det var "All my little words" och "It's only time" och allt detta. Stephin var trumpen och Claudia försökte vara publikvänlig, vilket var rart, men det spelade ingen roll. Musiken i sig var nog, allt var live på det roliga sättet, "I thought you were my boyfriend" i en totalt instrumental (och bra!) version, till exempel. David konstaterade att det var bra att jag drog med honom, och så var han fin och bra och Davidig.

Jag har bestämt mig för att adoptera min ryska madonna som jag köpte till Alexander eftersom han inte vill träffa mig och lämnar mig med det sämsta samvetet norr om Sahara, fast jag inte tycker att jag förtjänar det.

Lägenheten på Flogstavägen är helt fin. Jag har saker kvar att packa upp, men det mesta ryms nog, och den ärvda bruna manchestersoffan är ful på ett trivsamt vis, och skön. Ett kök är ett kök är fantastiskt, och det enda lilla molnet på den himlen är att min nya, breda ikeasäng är hård. För hård. Hej ny bäddmadrass, hejdå 700 kronor. Men det funkar ju inte att inte sova. Suck.

Äsch. Nu ska jag försöka sova ändå, sånt är bra, sömn. Mail och gästbok, ett två nu. Tack.

kabe2008 + @ + student.uu.se     fjärilsarkiv   hem     gästbok