30 juni 2004

Kära dagbok. Allt lättare. Fem arbetsdagar kvar, men jag skulle lätt kunna arbetat fler. Det är faktiskt bättre det här året. Tvärtemot vad jag trodde har jag faktiskt blivit lite säkrare, lite bättre på att säga snälla saker, lite bättre på tålamod. Och jag vet inte, jag leker åter med tanken att nöja sig så; att komvuxa mig till en undersköterskeexamen, att bo någonstans på landet, att bli sambo med någon som jag träffar ute.

Svårt att veta vad som är ett konstruerande av problem och vad som är den nödvändiga rörelsen.

Otäckt snart Ryssland; försöker låtsas som ingenting. Borde växla pengar. Hur mycket tror ni man behöver för en månad i Ryssland? Jag har mat och husrum och studieresor och utflykter betalda, men lite ska man väl ha och vifta på, och jag hade tänkt mig att köpa med lite ryska böcker hem. (Barnböcker, antar jag, det är väl där jag har min språkfärdighet. Men i alla fall. Böcker är grejen.)

Igår var jag i Ängelholm och iBooklanade och spanade på Steve Jobs och blev lite förälskad i Oliver. Golden retrievers väcker hundlängtan i mig. Annars var det Davvolainen och Fredrik och när jag räknade på saken var det nästan tre veckor sen jag träffade någon som inte var mina arbetskamrater eller min familj. Lite fnittrighet och lätthet. Ja tack.

Annars så tycker jag mer om min familj än på länge, faktiskt. Det funkar. Ja.

Och i tisdags natt ett telefonsamtal med någon som jag inte pratat med på ett halvår och ibland tror jag att ingen känner mig så bra som han gör.

Ibland slår det mig att det inte finns någon som jag inte har hemligheter för. Och att vissa hemligheter för all del är vita som snö. men att andra är svartskarpa nog att förstöra allt det jag har med någon.

Men det var inte det jag ville skriva. Utan det att han ringde och det att det var ordlätta dialoger och att jag tycker om honom.

(Det är svårt att veta vilka människor man har och inte har. Jag förstår inte att människor i allmänhet kan ha fungerande relationer. Det finns ju inget logiskt i detta. Det finns inget samband mellan vad man gör och känner för någon och vad de gör och känner för en. Bristen på samband och beroenden. Det är väl det som gör psykologi till en så tråkig vetenskap. Veligheten.)

Jag tycker också om att jag fick en massa Nick Cave igår, och den nya Kings of Convenience. Kings of Convenience är de nya Simon & Garfunkel.
(Musikparentes: igår i bilen till Skåne spelade vi Tomas Andersson Wij, skivan jag gett pappa, och hjärtat, känslan, blodet. Den här känslan av musik, det är att leva.)

Och jag tycker om att jag har uppfostrat David till att brutalkramas.

Jag tycker inte om allt det jag inte vet om mitt liv (och det är så jävla mycket) och jag tycker inte om att jag inte har någon plan och jag tycker inte om att min sciencefiction-idé hamnade i sådana klyschor och platta karaktärer redan efter fyra sidor och jag tycker inte om att jag inte skrivit något som funnit nåd inför ens mina ögon i sommar.

Alexander är dock på idén om mig som den lilla hemmafrun, och han är ju ett strategiskt val, eftersom han om en fyra år kommer vara en piffig liten jurist med snygg kostym. Då skulle jag alltså kunna bli ordentligt försörjd. (Jag förstår inte varför alla antingen skrattar eller blir genuint skeptiska när jag säger att jag vill bli försörjd. Det är väl en skitbra idé? Hmpfh.)

Denna dagboksanteckning skrevs på en filt i trädgården. Oh yes, bärbart. Min dator är det dyraste någonsin, men jag har aldrig älskat en sak som den.

Och för övrigt har jag varit html-kreativ, och hemsidan är ny, och det finns en snygg undersida under "text", och det är hemskt rart att skriva ett meddelande i gästboken för att visa att man kikat på den.

Om inte annat vill jag veta om ni är för eller mot friluftssex. För eller mot?



kabe2008 + @ + student.uu.se     fjärilsarkiv   hem     gästbok