13 maj 2004
Min syster ringde. Vi var tysta ganska mycket i telefonen. Det kändes spänt. Jag sa att jag kommer hem från Ryssland den trettonde augusti. Vi pratade om att vika upp jeans. Hon sa att jag visste mer om mode, jag sa att jag inte skulle svära på att det är så. Jag är yngre men jag är inte trendig. I vilket fall tycker jag att det är helt okej med uppkavlade jeans, så där så att vaderna syns.
Jag sa att jag sökt litteraturvetenskap till hösten. "Och sådär". Jag undanhöll information, det gör jag ofta. Jag vill inte ha hennes entusiasm smetad över den där ansökan till läkarprogrammet. Kanske hittar jag en egen entusiasm, det vore fint.

Pappa ringde. Han frågade hur min programmeringstenta gick, jag sa "bra". "Ja, det var väl en lätt kurs?" sa han. "Nä, det är jag som är bra", sa jag. Sen skrattade vi båda nervöst. Jag säger alltid att det inte är svårt. Jag har ju lätt för mig. Det är inte svårt.
Men det är ju för i helvete ändå en prestation jag gör. Jag sitter mina timmar på Carolina Rediviva. Jag gör färgglada anteckningar. Jag får vg. Och det kommer ju fan inte nedramlande från himlen. Även om jag brukar försöka ge det intrycket.

Jag önskar att det inte vore så komplicerat med familj.

Och ändå har jag en. Och jag har en sjukligt lycklig barndom där någonstans också. Minnen bilder. Hemkokt vinbärssylt och skattjakter på hemritade kartor.

(Jag saknar svartvinbärssylt i fil. Hemrostad müsli. Det skållade brödet med leverpastej. Lammstek. Min barndoms smaker, madeleinekakor bara i formulerandet.)

Om jag läser mer än trettio poäng i höst får jag smisk. På allvar. Jag har inte läst något sen Anna Karenina. Jo, lite Wik-antologi, det var som man kunde vänta sig, en del var rätt dåligt och en del var bra och mycket var ganska lika. Jag drabbades av tvivel på vår antologi. Vi kanske också var rätt dåliga. Jag vet inte.

(Fast vi var mer prosadikter, och prosadikter regerar, i och för sig.)

På lördag är det tenta i ryska. Jag dödspluggar. Det går okej. Kasusändelserna har satt sig. Prepositionerna är sådär, men det ordnar sig nog. Jag har fattat reflexiva verb och det är fett. Rörelseverb är däremot sända från helvetet.

På lördag är det också vårbal. Ja, jo, jag tror det blir bra. Jag har en snygg klänning och ska försöka bonda med min kör lite.

I morgon planerar jag att skolka från min databasföreläsning. Det känns tokrebelliskt. Jag kanske fegar ur.

Nu planerar jag att leta fram vår antologi och lägga mig.

För övrigt gillar jag verkligen att göra samma sida igen och igen så här. Slöfock. Mm.
/Karin

ascii-arkiv   hem     gästbok