Jag går hem



18 mars

Det är en kväll och jag går hem, det är lermärken på mina svarta fuskmockastövlar som jag inte märkte när jag fick, jag har försökt röra vid kroppar hela kvällen och jag har till och med varit nykter, försökt röra mig inåt in i er. Jag går hem och har tunna strumpbyxor där marsluften kommer igenom i det tättvävda tunna, jag går hem och kjolen är kort och det är fredag natt. Jag har igen en känsla som jag tror är som för dem, som jag tror är som det känns för de som våldtar, fast innan. En längtan att in i någon annan, och en desperation, en smygande förtvivlan som suddar gränser. Att röra vid någon att inte behöva lyssna på om den säger ja eller nej, att röra vid någon och pressa sig inåt och inåt och fylla upp hennes tankevärld, att pressa sig inåt och inåt och bli viktig viktig viktigare. Vara det enda hon kan tänka på, om så bara sönderslitandet.












/Karin

ascii-arkiv   hem     gästbok