russki



16 mars

Jag testar approachen att inte vara i kontakt med min ångest. Jag är glad. Tills det motbevisas.

Idag har jag pratat engelska på en redovisning och med en fransyska. Internationellt och coolt. Tjejen i gruppen som gjorde allt jobbet har lämnat in vårt arbete. Jag har kanske inte slitit hund på det men det är ändå skönt att det är inlämnat. Och dessutom ska vi visst inte ha hela boken till tentan. Jag har inte läst hela boken. Det är bra.
(Men likförbannat: läsanvisningar i början av kursen? Det är för bövelen det schysstaste.)

Bra intagen kultur på senare tid: Rysk film i söndags. The war, eller vojna, som det heter på ryska. Den handlade om kriget i Tjetjenien och påminde lite om Ingenmansland, ni vet den bosniska? Ingen var god, men ingen var ond heller. Tjetjenerna skar huvudet av sina fångar, ryssarna råkade döda civila och engelsmännen som togs som gisslan var de vidrigaste av dem alla. Och ändå var det... det var så vidrigt. Alltihop, situationen. Och människorna blev som situationen. De var inte onda, de bara begick onda handlingar.
Jag tror nog att alla människor skulle kunna mer eller mindre vidriga saker. Att alla är kapabla att döda. Och att gränsen är mycket tunnare än man vill låtsas om. Att alla människor är potentiellt onda.
(Litteratur i ämnet: "Vill någon väl", seriealbum av Magnus Häglund.)

Jag vet att jag trodde att det var enkelt. Att man valde att vara ond. Att godhet var grundinställningen. Default.
Jag har slagit mitt första ex, det onda exet, så hårt jag kunde, i akt och mening att åsamka fysisk smärta.
Jag har haft flera relationer samtidigt som inte vetat om det.
Jag har betett mig så att folk säger "hur kan man göra så" och fnyser om de skulle prata om det.
Men man kan göra så.
Det är inte svårt.
Jag tänker inte börja tro att jag är en sällsynt vidrig och hemsk människa. Om det så vore så så hjälper det inte att jag hatar mig själv för det i alla fall.

"Om du vill är jag bara en livmoder som kreverar", för att felcitera Majakovskij.
Mensvärk är satan.

Jag har en rysk cover på Friday I'm in love. Pjatnitza. Den är riktigt underhållande. Det där språket är det mest fascinerande just nu. Jag undrar när jag kommer tröttna på det. Men det är väl inget att vänta in.

Nu sömn. Jajamen. Imorgon kanske Laakso-epn. Tralala.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok

/Från början var det kyrillisk text i ryskan, men det ville inte funka./