talgoxar is tha vårbomb


1 mars

det är möjligt att min mage vet något som jag inte vet.

eller så saknar den bara att vara förälskad, den också.

gud vad jag skulle vilja vara så där elektriskt darrande tokförälskad. och oron i kroppen och jublet i kroppen och allt det i kroppen, då.
det är klart att det är trevligt med helt vanliga vårkänslor, som ljuset och mildluften och talgoxen utanför mitt fönster, men ändå.

det är nu snart fem månader sedan jag hade ett förhållande sist och det är faktiskt ett tag sedan. eller jag vet inte. det är ju inte remarkabelt på något sätt. men ändå.
jag undrar om jag kommer hitta någon att leva med. jag undrar varför det fortsätter att oroa mig. eller nja, kanske inte oroar mig. men snarare vetskapen om att jag kommer att flippa ur totalt om ett par år och gå runt och väsa "livskamrat?" till alla jag träffar.
jävla parförhållandenorm, jävla den. allt jag har lyckats med i mina protester är visst att skjuta på det. jag är egentligen inte ett dugg radikal. face it.

fast jag pratade med min gymnasiekompis i förrgår, och ja kompis i singular, och hon pratade om att köpa bostadsrätt med sin pojkvän och ja, hon är också 20 och ja vad fan, det lämnar mig med ett "ehehe, njadu bruden, det där kommer nog inte funka".
i min värld parbildar man alltså vid säg 25 någonting och sen är det då för livet. är det tidigare kommer det inte hålla, är det senare är man efter, och då är det förmodligen på grund av desperation.
jag undrar vad jag grundar det där resonemanget på. det är inget jag står för, men det är så min hjärna resonerar. när jag kommer på den läxar jag upp den, men det verkar inte hjälpa.

en del av mig tror att kärlek är en stor bluff, också. mitt inre är lite väl mångfacetterat ibland. jag behöver inte folk att diskutera med, egentligen. det räcker med mig själv... :P

jag vill ha en kärlek som karl-oskar och kristina. jag och mitt bredband har laddat hem lite låtar från kristina från duvemåla. när jag var 14 var jag musikalnörd, och vad fan, jag kanske inte står för att jag var kär i peter jöback, men musikalen är banne mig häftig. för att inte tala om käre moberg, jag var helt besatt av honom också där ett tag. men det var inte jag och musikaler jag skulle skriva om, utan om karl-oskar och kristina. för att... argh, helvete, kvinnan dog för sin sexuella lust! för att det är 1800-tal och för att de har ett sånt där stelt gammeldags äktenskap och det verkar så jädrans fint, de har "det gott samman" (och här pratar vi faktiskt en rätt bra synonym för "att ha sex", jag borde börja använda den) och de är livskamrater och "ingen finns det som han tål så väl som henne" och herregud det ickeverbala, gah, geeee mig,
(och så helen sjöholm, jag tycker verkligen om hennes röst.)
(inte för att det passar så bra med kaloska å krestina och sådär som de pratar i böckerna, den där verkligt grava smålandskan som får mig att tro att jag inte pratar dialekt alls. i jämförelse.)

ärh vad fan. vad jag pratar. eller skriver. men det har väl inte så jävla mycket substans.

jag fick vg på min datavetenskapstenta, jag vet att det inte heller är så intressant men det är viktigt för mig så då skriver jag det.

och så har jag gjort sjukt goda chokladkakor och jämfört någons politiska åsikter med rasism och pedofili och fortfarande inte lärt mig de ryska räkneorden och städat min hall och min toalett och mitt kök och påbörjat fler insikter om mitt beteende i relationer, men de är bara halvvägs än.

jag lyssnar på eels, souljacker, och minns förra året då jag hade electro-shock blues som inte var min och den som ägde skivan hade min if you are feeling sinister, och det kring det. hoho. eels är lite bra.
och så har jag laddat ner jan johansson, och ger honom en chans i en bättre situation än sist jag hörde honom; i ett kök, när jag satt och drack te som jag inte alls hade velat ha som te. när man inte tänker "förihelvete jag vill inte att du lär mig om jazz jag vill att vi hånglar" så är jan johansson faktiskt väldigt fin. framförallt folkmusiken.

nejmen vad fan.
(och de uteblivna versalerna råkade bara bli så. de kommer tillbaka, jag lovar.)

/karin

senast   äldre   hem     gästbok