26 februari


Jag saknar någon men jag tror inte jag menar det,
och jag får verkligen inte ljuga för honom någonsin mer igen.

Det är inte alltid lätt att veta vart man längtar.

Och jag vill vara riktigt förbannat säker på att det inte bara är utåt.


Psykologen var märkligt och den mesta känslan var att man har bara sig själv och det kanske jag borde fattat ändå men ändå.
(Och nej, jag är inte deprimerad, och nej, jag vill inte ha någon medicin, och nej det handlar inte om att prestera eller ej.)
Jag ska dit nästa torsdag igen, fast det lät på honom också som att jag egentligen inte var hans område. Pass this on, won't you?


Systemutveckling är det allra tråkigaste någonsin, och nej, det var inte alls var ni sade. Ni sade att ni tyckte datavetenskap verkade tråkigt, för det var det jag pratade om, och det var det inte. Inte alls i jämförelse med systemutveckling. Det handlar om vinst och kapital och att göra kunden nöjd, och allt jag har att säga om det är att min fobi för näringslivet växer som en tonårskille på anabola steroider. Jag vill inte ha med näringslivet att göra. Alls. Och det är bra, det begränsar utbudet.

Inte för att jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Mitt skrivande småkrisar. Jag vet inte. Jag måste välja om jag ska ta det på allvar.


Det handlar mycket om det. Att ta på allvar. Jag har valt att ta mitt mående på allvar. Det känns inte helt lätt. Det känns inte helt bra. Det känns en del som att jag fejkar. Att jag egentligen är glad.

Alla mina beslut är sådana. Jag vet när jag var heterosexuell, och att det inte kändes på riktigt, och nu försöker jag identifiera mig som bisexuell, och det känns också... fejk.
Men jag har minnen, de bubblade i mig nyss, om den rödblonda flickan med kort hår som jag brukade titta efter, jag kan inte minnas att jag pratade med henne men jag brukade titta på henne, jag var kanske tolv år, det kanske inte betyder något men det känns som att ljuga att inte låta det betyda något, också.

Mellanlägen. Mellanlägen. Det är därför. Om jag skriver det där jag skriver i diverse dokument på datorn till någon. Jag kommer ångra det sen. Jag kommer känna tvärtemot. Jag kommer skaka händer från min kropp. Mentalt om så inte fysiskt.


Det här med att inte lita på sina emotioner; det är inte lätt. Om ni nu trodde det.


Årets bokrea: två tjugokronorsditksamlingar (couldn't help myself) (jag återkommer med namnen på författarna om de var något att ha...), Maria Küchen - De försvunnas namn, Jan Stenmark - Känslan man har och Erlend Loe - Fakta om Finland.
Möjligen: Dostojevskij-paketet (jag är helt pepp på rysk litteratur nuförtiden, faktiskt) och Jan Berglin-boken,


Jag vet inte vad som pågår med nätdagboken men den har i och för sig regelmässigt svackor. Så ja vad fan. Det kanske är något litet stressmoment det här med redo. Även om det gett mig färre sidvisningar. Märkligt.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok