8 februari, 01:17
Jag släpper ut min och Js relation ett år senare till människor som var där, som inget skulle veta.

Jag kan komma på mig med att tänka om och om inte. Om jag inte hade haft gammal eld under huden. Om han slitit upp mig mot en vägg och tagit i mig, inte snuddat vid mig. Om jag inte varit så förtvivlad och okänslig.

Det går tid och jag kan tänka att det fanns något vackert. Att det inte bara var mina tomma händer och kvällar ensamma och makten att Hångla Upp.

Det går tid och jag kan hoppas att makten ska läka ur mig. Att jag ska sluta stjäla händer jag inte vill ha och begära händer som vandrar annanstans. Att jag ska kunna krypa upp och intill och stanna och knulla orgasmer. Samtidigt.

I didn't mean to hurt you
I didn't mean to make you cry

I wanna hurt him
I wanna give him pain

Jag har dansat och det finns ögonblick då jag går utanför och innanför min kropp och det är allt, men det är också för hög volym och blickar över kroppar (och fan ta hur jag begär ögon hur jag vill att ni ska rita mina linjer tydligare) (och fan ta hur jag ser den kortklippta dansa med slutna ögon och hon och vända bort blicken för ett personligt pronomens skull).


Det är konstigt; jag kan tröttna så på mig själv, men det är ändå allt jag har. I det jag är stark och vacker.
Det kan hända att jag längtar efter mig när jag skrattar och är lätt, att jag längtar efter sorgen i cellerna, det kan hända och jag förstår inte, jag vet inte om det handlar om trygghet.


I går (eller ja, i fredags) ringde jag till studenthälsans psykolog (vi måste bli gladare) och telefontiden (1 av 2 timmar i veckan) var inställd och fan ta dem.
Igen på måndag.


Det är en så konstig känsla av sorg i mig jag känner inte alls igen den jag mår inte bra men det är ändå annorlunda jag vet inte vad det är som pågår

OCH GÖR INTE SÅ HÄR MOT MIG VAD SKA JAG TA MIG TILL OM JAG INTE KAN ANALYSERA MIG SÖNDER SAMMAN? OM JAG INTE FÖRSTÅR, OM KÄNSLOR ANDRA?


Jaja. Go to bed, head. I morgon ska jag se Alexanders egna lägenhet. Jo, det är allt lite spännande.

För övrigt saknar jag Sanna och Johan. Kom hem/ kom hit. Jag vill ha konspirationsteorier om män och lite mjukt slagsmål.


Människor skrämmer verkligen skiten ur mig. Som fenomen. Och som individer.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok