5 februari

Jag är så förbannat trött på att förhålla mig till saker.

Jag vill inte  ha förhållningssätt, jag vill ha förhållanden.

Där ljög jag, men det lät bra, inte sant?

Jag är trött på mig och min oförmåga att känna och att vara riktig. Jag är trött på att spela mitt liv (och att jag har huvudrollen är oviktigt). Jag är trött på den där känslan av att utnyttja alla mina medmänniskor.
Om jag nu är antisocial och störd på riktigt så skulle jag vilja vara så knäpp att jag slapp känna det. Slapp känna känslan av plastighet. Slapp känna något.
Om jag inte kan få nog tar jag hellre inget. Om jag inte kan känna vill jag inte känna frustration över det.

Jag har varit jätteduktig och varit och pratat med en studentpräst och det var ganska trevligt men frustrerande för jag har mig så sönderanalyserad att det skulle ta timmar för mig att sätta in någon annan i alla resonemang. Och jag blev dessutom vidaresänd till studenthälsan, och där är det förstås en timmes telefontid varannan dag och så, och om jag mådde dåligt på riktigt skulle jag kanske inte orka få en tid och fan för sånt. Men i morgon ska jag ringa dit och försöka få till en psykolog-dejt.
(Jag tar inte mig själv på allvar, inte någonstans, men jag är ändå skräckslagen för att de inte ska göra det. Tänk om de verkligen säger så. "Nej, du är för frisk, stick". Vad gör jag då?)
(Och egentligen mår jag okej nu, det är inte så illa, det är inte det värsta, men jag tänker att det lär vara en hyfsad kötid och då kanske det kan timas med ett nedåtläge så att jag har något att prata om där...)

Det är nog ganska bra just nu. Egentligen. Jag har köpt tågbiljetter till Linköping och ska hälsa på min bror nästnästnästa helg, och gå på teknologspex. Och helgen innan det är det Kaizers orchestra på Katalin (whö! fast samtidigt som Laakso på Kalmar, och det är lite typiskt) och i helgen ska jag träffa Davvo och kanske Alexander men annars lite skrivare och det blir trevligt.

Jag har nya mp3-or och det är fest mest hela dan. Lite, i alla fall. Live-versioner och lite ohört Belle & Sebastian och Elliott Smith, och en massa covers och sådär. Franz Ferdinand är catchy pop, och Stripped live är fint (inget snuskigare än Depeche Mode, för bövelen!).

I går natt drömde jag om den kattögda och det går mig på nerverna att jag har en sån hangup på honom. Om jag inte kan känna så visst, men i så fall, varför kvarhängande känslor i ett satans år för den töntigaste människa som någonsin haft sina händers värme i min korsrygg, varför när det finns människor som förtjänar hangup-er? Argh.

Det är åtminstone lite mildväder ute och under vintern kan man hinna glömma hur härligt det är med cykelhjul mot asfalt, det är hemskt trevligt. Jag är trött på att slira och slå upp blåmärken överallt. Ingen mer snö. Tack.

Jag vill bli ordentligt upphånglad. Sådär så att det inte är jag som sneglar och flyttar närmre och tar initiativ. Banne mig, det var sist i våras... Eller mja, det var väl rätt ömsesidigt. I så fall blir det sen Kalle. Argh.
Jag vill bli uppryckt med rötterna kastad i luften hållen i armar och bortsvept av starka känslor. Är det så mycket begärt?

(Ja.)

Jag tror att det får bli det hela. Bonus: sextext. Varsågoda.


Säga hej ska vi knulla?
Maskan löper
på strumpbyxan hela vägen
höft till ankel

BHn stramar om bröstkorgen
pressar uppåt så att hakan nästan fastnar
i klyftan

Trosorna i svart slinkighet
torktumlartorra

Gör det nu
våldta mig så jag får gråta
offra mig
där mina högklackade ställt mig

Pressa in i mig
rispa sönder
maskor i grenen
slit ner min arvsmassa
till ett X och ett Y

Knulla mig mascararänder

Jag är född med bröst och höfter
och ett tomrum som alltid
vill fyllas av kön

Låt mig snora
ansiktet fullt
slicka upp det när det rinner på överläppen
saltsmak

Det är en etikett tatuerad på min rygg,
den säger tillhör

fyll i ditt namn med spritpenna

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok