1 februari

Kära dagbok;

det har inte blivit att jag skrivit här, och sedan har det inte blivit eftersom det har varit så mycket att skriva, och så vidare.

Ryskan har börjat på riktigt, med kyrilliskt alfabet och allt, och det är mycket och lurigt och roligt också. Fast jag hade glömt hur mycket ansträngning det är med språk.

Förra helgen hade jag socialitetsrekord; film med Marcus (fan, Marcus är en trevlig ung man, varför blir jag rädd för alla människor om jag inte pratar med dem på en stund?), film med Alexander, film med Stina. Filmerna var i ordning I huvudet på John Malkovich, Casablanca och Romy & Michelle - blondiner har roligare. Det där blev alldeles spontant också i ordning efter hur mycket jag tyckte om filmerna, Jag vill ha Charlie Kaufman.

Och så har jag skrivit ett PM om midi, chachacha, och det var inte så bra men vad fan, blir det inte godkänt får jag väl skriva om det, jag har slappnat lite med prestationskraven, tror jag, Och dessutom tror jag att det blir godkänt.

Den här veckan har också varit nya långa telefonsamtal med Daniel, och det känns bra. Den har varit en sabbad dygnsrytm och en påbörjad oro inför datavetenskapstentan. Och en lektion i ryska och en föreläsning om nätverk som låg just samtidigt (jag gick på ryskan) och rysk kurslitteratur för 1000 kronor och det betyder ju att jag måste läsa kursen nu.

Dessutom har jag börjat på kör och det var hemskt roligt; jag är inte bäst i världen på att hålla stämma med det går okej, tror jag, och körledaren var rar.

Jag har skrivit ett e-postmeddelande till en studentpräst om att jag vill ha tid för enskilt samtal, för det ska nog gå att vara gladare än så här och kuratorbesök hos studenthälsan kostar 100 kronor.

Jag har bara 27,5 GB kvar på min hårddisk och snart måste jag börja kolla på filmer så att jag kan radera dem sedan.
Jag har 1390 mp3:or med en speltid på 3,7 dagar, och mest spelad av dem är New Jersey med Red house painters som jag lyssnat på 43 gånger. Det finns också väldigt många låtar jag inte lyssnat på än.

Senast idag laddade jag ner Johnny Cash och herrejävlar, den mannen vet hur man gör covers. Både I see a darkness och Hurt är bra låtar i sina originalversioner (Bonnie "Prince" Billie och Nine Inch Nails), men med Johnny är de fantastiska skott rakt i hjärterötterna,

Annars har nog dagen varit ganska meningslös. Jag har försökt plugga duktigt och det har inte alls velat sig.

Men jag skriver. Oh, ja. Det handlar om kön och kvinna och att förhålla sig till det. Jag använder hejdlöst mycket "fula" ord; jag tror att jag ahr skrivit "fitta" lika många gånger den senaste veckan som under hela mitt liv tidigare. Eller, kanske inte, men åtminstone i "litterära" sammanhang. (Nu blev det lite många citationstecken i det här stycket, men äsch vad katten.)
Det känns skönt att kanalisera de orden och kroppskänslan så i stället för att gå runt med någon sorts fejk-Tourettes. Ja, för alla mina skämt har sakta men säkert börjat handla om sex, och det tröttar mig.
Det kommer mycket, det är ord som livmoder och våldtäkt och sperma, och jag tror att någonstans finns en ilska och något som jag ska säga, och jag krafsar mig framåt, och ja. Ja.

Helgens hjälte är min alldeles nya bekantskap Björn som gav mig pannkakor, blåbärsglögg, massage och High Fidelity igår. Sådant gör att man kan ha överseende med märkliga politiska åsikter och danspreferenser. Massera min rygg och jag blir fantastiskt tolerant. :)

Imorgon blir det ryska och föreläsning om människo-datorinteraktion. Party. Nu ska jag försöka styra upp min dygnsrytm här.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok