23 januari


Kära dagbok,
imorgon tentar jag en poäng svensk grammatik och haaha, jag har absolut pluggat 40 timmar till det, oh ja.
Jag hoppas jag klarar fanskapet på mina gamla goda gymnasiekunskaper.

The good news är faktiskt ganska många, annars.
För det första har jag inte bara "Stjärnorna i oss", jag har en signerad skiva med extraspår och så har jag skakat hand med Tomas Andersson Wij. Jag älskar att bo i en stad där man kan köpa skivor samma dag som de kommer ut och där artisten dessutom står i en trappa i skivaffären och spelar "Blues från Sverige" och "Trummorna och musiken" (den bästa nya låten från skivan) på en akustisk gitarr. Jag hade vemod i hela bröstkorgen men kunde inte komma på något sätt att kommunicera det på bättre än att köpa skivan och ge pengar.
Jag tycker det är svårt med skapande människor och att träffa dem på riktigt. Jag kommer ihåg när jag var tolv år och stod i kö på bokmässan så att Maria Gripe signerade en bok åt mig, och hon frågade om Karin stavades med K eller C och det var ju inte alls vad jag ville säga. Man tror att man har ett band, man upplever ett band, och så är det inte så.
Om jag någon gång skriver en dikt med den där känslan som jag får av Andersson Wijs gitarr och ord så ska jag skicka den till honom. Det är nog bättre så.

Jag har införskaffat min kursbok, Computers in the future, för det facila priset av 300 kr i stället för 540, eftersom jag var duktig och ringde en massa främmande människor och köpte den begagnad. Bra mig. Den är visserligen en upplaga för gammal, men det brukar inte hända så jävla mycket, så det ska nog gå fint ändå.
Och så har jag lekt med Linux, och det är värsta coola, fast jag inte lärde mig mycket mer än att skapa och byta namn på och ta bort dokument, och lite så. Det är inte mer än så på den här kursen, men förhoppningsvis blir det mer sen, i de andra delkurserna, och annars får jag väl gå och leka i datasalen för mig själv...

Jag har börjat med honungsknäckemackor igen och gud, det är inte nyttigt nånstans, men det är gott. Honung. Mm.

Igår fick jag och Stina spermakaka och nybakat bröd av la Ullis, och så kikade vi lite på handboll och pratade lite mer och det var bra trevligt och socialt liv är bra för mig, kom ihåg det, min tönt.

Jag hittade mitt specialarbete och vågade läsa igenom det och vet ni kids, jag tyckte att det hade sina poänger. Inte för att det är jättebra, men Themaron är faktiskt en hyfsat levande karaktär, och även om det inte var meningen när jag skrev det gillar jag att all sympati hamnar hos honom, som ska vara ond.
Men det jag tänkte på är att ni vore real pussgurkor om ni skulle få för er att läsa det igen och tycka till om det har förutsättningar att bli något på riktigt. Det är ju trots allt det längsta jag skrivit färdigt någonsin.

Annars skriver jag väl inte så jävla mycket nu, men det är okej, jag vet att det finns där, jag vet att jag har ord. Det är ganska skönt.

The bad news var i natt när jag vaknade fyra och kastade i mig två ibuprofen så fort jag kunde men ändå hade livmoderskramper innan jag somnade, och ännu mer förmiddagen som var ett virr av dylika, och som är min ursäkt för att jag knappt pluggat idag. Men jag har sett "Crazy beautiful", som inte alls var en highschool (fusk!) men rätt bra ändå, och tvättat och gjort potatismos och chokladbollar, men inte samtidigt, och inte ätit tillsammans. Uäck. Äcklig tanke. Jag hade ärtor till mitt potatismos och det var gott.

Nästa vecka ska jag gå med i Kalmar nations kör och det ser jag fram emot lite, för stämsång är maffigt. Och så ska jag skriva ett pm på två sidor om MIDI, och det känns kanske inte lika pepp, men det ska nog gå bra det med.

Jag har tänkt om att inte må bra och min mamma och obalans i relationer och heavy stuff, men det sparar jag till senare, för nu är klockan sent och det är prov 9.15 imorgon. Men i worst case får det väl bli omtenta, det har jag aldrig haft förr, det kan vara en bra ny erfarenhet.

Love.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok