15 december 2003


Kära dagbok;

I'm a good girl. Jag fick vg på min astronomitenta. !. Som om jag förtjänat det. Jag som panikläste timmen innan och gjort gamla tentor. Hm.

Det är egentligen fruktansvärt tråkigt att börja med sina tentaresultat, men jag är nu det jag presterar.

Jag har blivit antagen till läkarprogrammet i Uppsala. Yayks. Det var inte meningen. Jag skulle bara söka och se hur det gick.
Noterbart är att mina studiemedel fortfarande skulle räcka om jag började nu till våren. 11 terminer, 220 poäng. Jävlar, jävlar.
Vill jag? Spontant svar: nej. Men något borde det ju betyda att jag håller på och söker och töntar mig. Mitt omedvetna kanske vill...

Annars har jag grupparbetat och ni vet vad jag tycker om det. Igår gick vi runt på staden och jag hejade på mina gruppmedlemmar när de antastade folk till enkäten. För att bidra med något kanppade jag in datqa i Excel hela gårdagskvällen. (Jag hatar Microsoft, men alla andra älskar ju dem, och så måste det vara kompatibelt och blaha. Enklast så.)
Och så har vi delat in rapportskrivningen och halleluja, jag ska göra tabeller och diagram och slipper använda mig av sån där vidrig akademikersvenska. Happy! Joy!

Jag kan inte skriva åäö i min htm-kod utan att fjolla med sån här specialkod. Det är asjobbigt. David? Hjälp?
Det måste ju gå.

David, den pussgurkan, har redan skickat mig och Skimmer en mängd roliga program. Jag har inte brytt mig om att försöka reda ut icq-programmet än, eftersom det skulle ha menlig inverkan på min telefonräkning, men de små roliga spelen... kan man syssla med i timmar. Framförallt till soundtracket av den klämmiga musik som jag också fick.

Vackrast: New Jersey med Red House Painters. Visserligen kan och bör man undra varför det är så underbart med musik som ger den här känslan av långsam och storslagen smärta inuti. Det verkar sjukligt. Kanske är melankoli bara ett knark det också.

Fastnat på hjärnan: Nu bombar vi med Albin Balthasar Lundmark. Ovetenskaplig undersökning; svensk musik om USA/11 september svänger.

Alexander var här i går och i förrgår och vi drack glögg och spelade dataspel mot varandra. Joråsåatt.
Det finns det som är svårt och det som inte är det.

Jag har två julklappar kvar att köpa och en bokad biljett till Belle & Sebastian i mars (hojta om du vill dit, så kan man gå ihop. sthlm, that is) och så blir det Sagan om konungens återkomst på onsdag, och sedan vi tittade på Sagan om de två tornen hos Jonas i fredags så är jag rysligt sugen. Alver, storslagenhet, Aragorn. Fast Frodo och Sam är fan rätt långtråkigt. Nåja, det blir mer action på den fronten nu. Och så Tolkiens mesta girl-power; Éowyn, Rohans sköldmö. (Underbart ord; sköldmö).

Snart åker jag till Smålandsstenar, men då följer Skimmer med, och så leker vi med pappas telefonräkning. Hihi. Och så ser jag fram emot det ändå, faktiskt. Min familj har sina bra sidor. Rätt många. Och julgodis. Och jävlar vad jag ska hinta pappa att köpa ost till mig. Brie, feta, philadelphia. Arrh. Det känns som att jag kan leva utan julskinka.

Äsch. Jag måste läsa och skriva mer och spela mindre spel. Jo, så det så. Det ger så mycket bättre eftersmak. Men hey, jag lär tröttna.
(Annars får Davvo smisk.)

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok