17 augusti. 2003

Idag är det något tungt i mig. Inte så att jag vill kasta mig utför en klippa eller sånt skräp, utan bara... ett motstånd. En skrapande friktion.

Att göra innan flytt: köpa cykel (imorgon), packa (torsdag seems fine), göra ikea-shoppinglista, leka med syskonbarn samt deras nya katt, åka till Åshuvud och vara representativ och fin och prata om naturvård etc (fredag), åka till Göteborg (tisdag), adressändra, internetta nog för några veckor.

Good news: Kerstin har en lp-spelare hon inte använder. Jag kommer kunna köpa lp-skivor. Wö!.

Bästa låten: Tomas Andersson Wij - Vår kärlek.

Godd news 2: jag ska skaffa mac. Man ska ju lyssna till sitt hjärta, till och med Friends sjunger det. Min brors hårddisk har kraschat, och det händer förstås macar också, men mindre ofta, påstås det, och jag har ju tusen filer jag inte vill förlora.
Och som jag inte ska ha nån teve kan jag väl lägga ner några tusen till på en bärbar tunn tyst vit dator? Joo.
Jag ska bara vänta tills jag bor i Uppsala, och tills jag kan få studentrabatt.

Också att göra före flytt: ta backup på alla filer på den här datorn. Spara dagboksanteckningar. Om både datorn och Passagen skulle ge upp. Man vet aldrig.

Idag har jag varit på bygdespel utanför Kärda prästgård (där min syster bor) och det var asdåligt. Visserligen var den senaste amatörteater jag såg Wiks teaterlinjes slutproduktion, och det kanske är en orättvis jämförelse, men ändå. Lite skådespeleri är ju trevligt.
"Åh, min man har dött, men jag litar till Kristus, halleluja" sagt i högt och tydligt och känslotomt tonfall. Hrm. Inte för att det är lätt att göra något åt ett sånt manus, med såna repliker, men ändå. Ett försök att gestalta, snälla?

("Gör det bättre själv då.", åh, jag hör er redan. Och for your information skulle jag kunna skriva rysligt mycket bättre dialog och förmodligen kunna binda ihop bättre och få mer spänning ur samma historia. Däremot skulle jag nog göra en slät figur på scen, men jag har aldrig trott att jag kan skådespela heller.)

Det var 1700 besökare där. Herregud. Om jag tänker på de halvfulla professionella föreställningar jag varit på, eller bara skrivarlinjens uppläsning... fan. Fan att "jag känner någon som är med" ska väga så mycket tyngre än konstnärlig kvalitét.

Äsch. Men jag kunde lagt eftermiddagen på något bättre.

Fast jag kände ju nån som var med. Min svåger. Han gjorde faktiskt en rätt bra prestation. Han fick mig inte att hånle. Bidragande var säkert att han skrivit sitt anförande själv...

Jag har läst ut Harry Potter and the order of the phoenix, och även om jag tycker lika mycket om Dumbledore och McGonagall som nånsin så tycker jag nog att Rowling håller på att tappa greppet. Slutet kändes bara känsloporr och antiklimax, och grepp som funkat tidigare, i t ex fyran, var uppenbara.
Jag tror att Potter skulle må bra av att få De Stora Striderna lite mer oförutsett placerade, inte bara som vårterminsavslutning. Man vet hur böckerna är upplagda, och har man läst en har man läst alla.
Därmed inte sagt att jag inte kommer läsa serien till slutet. Den har sina kvalitéer, också.

Nu ska jag flytta pengar till mitt kortkonto så att jag kan betala i fall jag hittar en bra cykel imorgon. Puss.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok