15 augusti. 2003

Jaha, det var jättelänge sedan jag skrev här sist. Det blir bara svårare av det. Men jag ska sluta skjuta på det.

Sedan sist har jag slutat jobba och varit på Emmaboda. Det är väl de största händelserna. Och så har jag pratat med Malin och fått hyrklartecken och flyttar om drygt en vecka, 23 augusti. News på den fronten är att jag förmodligen får bredband, och i så fall kan jag inte återavveckla internet. Herregud, kids, jag har velat ha bredband sen jag först hörde talas om det. Jag kan inte sitta där med ett bredbandsurtag och bara titta på det.
Det innebär att min längtan efter en Mac har fått förnyad kraft. Ge mig en iMac, alternativt ge mig bara inte dåligt samvete över att lägga 14000 på en dator.

Alexander var här och det var trevligt. Engelska översättningar och glass och en godnattpuss som bara jag tyckte var uppenbar.
Han är fin och kan identifiera bilmärke och modell på sjukt långa avstånd och läser egentligen inte böcker.
Jag vet inte hur jag ska formulera mig kring detta. Det kan få vara.

Harry och Cho har kysst varandra i "The order of the phoenix", och jag ser mig inte som något spänningsförstörare för hey, det var rysligt uppenbart. JK Rowling cementerar en massa puckade könsroller och det gör mig alltid lite arg när folk som skriver fantasy och/eller scifi inte kan göra revolution mot de premisserna. Man kan flyga på kvastar och prata med kentaurer, men Pojkar och Flickor kan inte förstå varandra.
Men jag är en sucker för stora verk om Gott och Ont, så jag sträckläser förstås (men 750 sidor? konsten att stryka är också en konst), och ibland får Rowling mig faktiskt att skratta högt, vilket är en konst i sig, eftersom jag max brukar le inombords, hur rolig en text än är.

Emmaboda var för övrigt värsta antiklimax. Jag hade mer musikalisk extas på Tullakrok, faktiskt. På Emmaboda var det Laakso och Hell on wheels, och så Björns vänner som visserligen spelade längre än på Tulla, och Doktor Kosmos är ju ett säkert kort, men på demobandsfronten var det bra trist. Den enda nya demo jag köpte var Chloe.
Det bra med detta var att jag inte blev av med så många nya bra skivor när min väska blev snodd. Bara fyra singlar och två skivor och ett gäng blandband och mina nya olästa Erlend Loe och Tomas Tidholm och kläder och...
Jag är inte så ledsen, egentligen, för det var materiella prylar (utom banden, men jag ska be om en kopia av ett band till och sen är de ersatta, love!) men det spädde på min insikt att lite konsertmänniska är jag nog, men fan ingen festivalmänniska. Nästa år ska jag inte åka på festival, om det inte kommer ett rysligt bra band. Jag kommer ju att bo i en stad, och kunna gå på konserter när jag vill, och kunna åka till Stockholm över en kväll. Underbart.

Dock var Kristin ett alldeles fantastiskt råtrevligt festivalhäng, förutom att hon var försvunnen första kvällen när jag hade panic angst av den jävligaste modellen (förmodligen pga återhållen arbetsångest och flyttnerver och etc blahi blaha, men det var hemskt otrevligt), och att hon fotade mig med en riskaka i handen (jag tycker inte om sånt, egentligen!)

Min kropp är långsam och mina tankar också och nu är jag inte så pepp på att flytta, utan mer på att ligga i min säng och plöja böcker och äta nektariner och brieost (inte tillsammans!), men jag vet att det ändrar sig.

Jag kanske åker till Götet i nästa vecka. Före Emmaboda var jag inne i ett av mina filantropiska flow, ett sånt då jag blir alldeles mjuk i hjärtat av människor, och jag tänkte att det kunde vara schysst att träffa Daniel och Johan innan jag åker till andra sidan Sverige. Man får se.

Ostrukturerad men uppdaterad. Puss.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok