14 juli 2003
Det där är Kaizers orchestra. Deras relevans torde vara rätt uppenbar.
(För idioter: de spelade på Arvika och var rysligt bra.)

Jag har ingen lust att berätta om Arvika.

Jag har ingen lust att berätta om någonting.

Jag har inte lust med någonting.

Där isen sönder bröts mina fötter skärvor blodspulsen isen sönder bröts var tunn som ovanför bubblorna i vattenpölarna krasande under tyngden för stor tyngd för liten hållfasthet.
Isen sönder bröts gråten jag inte gråter sorgerna varför sig papper tillsammans granit.

Jaha: alla har många fler ködagar än jag i Studentstadens bostadskö. Jag har tappat mina nycklar igen. Jag får förmodligen inte se Jakob Hellman, och inte tweefestivalen i Malmö heller. Jag måste hitta min f-skattsedel för att få en a-skattsedel och få betala skatt. Mitt rum är en gigantisk jävla röra. All mat jag lagar smakar tråkigt. Jag har bränt mig på axlarna men bara där (=fulaste solbrännan). Jag har misslyckats med projekt "skaffa självförtroende" och känner mig hotad av andra med bra betyg och snygga festivalmänniskor och så är jag paraniod också. Jag vill ha Kaizers orchestras skivor men de kostar 300 norska kronor och jag har inget kreditkort hursomhelst. Jag är skyldig pappa 388 kronor. Jag gör av med för mycket pengar. Jag har förmodligen ingenstans att bo till hösten. Min bror köpte varken fetaost eller äpplen. Jag känner mig ful. Jag vantrivs med min röst. Det är ingen som rör vid mina höfter. Jag orkar inte svara på e-post.

Dagens i-landsproblem, i pluralis. Ja.

Arvika? Ja, det var väl bra. Påminn mig nån jävla gång om att jag egentligen ogillar festivaler. Men David var snäll, och hade ett vattentätt tält, och charmade Kristin genom att vifta på näsborren.
Bra konserter:
1. Björk (Aftonbladet och Expressen är way ute och cyklar. Pagan poetry är för övrigt en av de vackraste låtarna. Alls.)
2. Kaizers orchestra (Thomas Öberg goes norwegian. Och tramporgel. Och oljefart. Och fan vad svängigt.)
3. Håkan Hellström. (Jag gillar faktiskt Håkan, insåg jag. Töntig indieidioti att låtsas annat.)
4. Ladytron. (För jaa, Atari!)
5. USCB Allstars. (För jaa, tokdans!)
Också bra: Slagsmålsklubben, Stereo total, Melody club, Paris, Miss Universum.

Skivor jag vill ha:
Kaizers orchestras båda
USCB Allstars (Varför köpte jag inte? Nöt.)
Ladytron (Som efter Hultsfred för två år sen. Fan vilket nöt jag är.)
Allt med Björk (Men min brända Vespertine är finast.)

Jag hade "men kom hem då!"-meddelanden blinkande på icq och ett fint rött brev och ett antagningskuvert. (Konstigt att jag kom in på alla kurserna. Meh. Varför kan man inte korridorsrum på bra betyg?) Idag fick jag ett brev till.
Jag får allt detta.
Förmätenheten att ändå inte vara nöjd.

Hej, jag heter Karin och jag är ett enda stort jävla i-landsproblem. Jag känner mig besvärlig och jobbig. Jag vet att det handlar om självförtroende. Jag trodde att jag var längre kommen.
Och lite konserter och andrahandsboende och sluta bete mig som ett offer.

Jag vet inte. Det måste vara något annat. Något som gör ont. Något som hamnat fel, ett gruskorn som skaver sönder pärlemoren istället för att bilda pärla.
Inte för att det finns mycket pärlemor. Jag är imponerad över att det burit så här långt, egentligen. Även om det är i-land är det här... ont. Smålandsstenar och nybultande ensamhet och en festival med otäck eftersmak och ett telefonsamtal som blottlagde en ytlighet jag egentligen visste fanns (vad begär jag av mina reltioner? förmätenhet, detta).

Jag ska sova. Och jobba.
Men innan dess ska jag ha min gråtstund och försöka pressa ut det här mellan tårkanalerna.

Nu vill jag ursäkta mig och säga att äsch jag mår inte så illa jag överdriver igen men det är inte så. Ta mig själv på allvar, för helvete. Det är inte så. Det är jävligt.
Men: jag tror att det går över, kanske snart. Jag hoppas så. Och hopp och inte förtvivlan.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok