10 juni 2003
och sen händer det att du vaknar och känner att du har fått små, små sprickor i fotsulorna och det är något därinne, i jorden som vill tala med dig du måste sluta ha sandaler gå ut i det nygrävda trädgårdslandet och låta maskarna nosa på det röda, med sin tunglösa blindhet. jag säger att du får inte bara sträcka dig efter tuben med hudsalva, du måste lägga köttet mot det svarta och lyssna, de vet ingenting om infektioner och bakterier och du lyssnar redan för mycket på dem om du inte gör som jag säger kommer du vakna en annan morgon och ha sprickor ända in till hjärtat för du måste ju bli nådd, det är mycket viktigt men det finns ju att jag älskar dig du får inte glömma det att det inte är så jag vill se ditt hjärta.




(och jag skriver och det är så nog, det är hur allt mildras, blir hanterbart. det är andra ord men de mjukgör så, som rörelser.)

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok