7 juni 2003

marilyn, nej norma jeane, är så vacker.

Det händer inte så mycket.

Jag läser "Blonde". Jag internettar för mycket. Jag icq-ar med Stina och David. Jag lyssnar på mina skivor. Last Days Of April är bra. Jag tittar på video; Glenn Killing i manegen. Jag gör ryck i köket. Idag kanelbullar.

Det är ett så värdelöst liv och jag tappar allt vackert. Jag tappar tron på mig själv. Jag slutar vara en sådan som är möjlig att tycka om. Jag skriver ingenting.

Internet äcklar mig. Dessa unga män som är de enda jag utbyter meningslösheter med. Dessa unga män som aldrig brydde sig när jag hade "pojkvän" utskrivet på sidan.
Hörni, era jävla offer, vad tror ni? Jag vill ha social kontakt, för jag finns inte här i Smålandsstenar, men jag raggar inte, bara därför. Jag vill utbyta ord och försöka hitta något mänskligt.
Jag kräks på köttmarknadskänslan, egentligen. Den som absolut finns i verkliga livet också. Det är inte mediets fel.
Det är bara så jävla svårt att få tag i normalt kommunikativa människor på internet. Jag förstår i efterhand inte hur jag kunde hitta Linn, Sanna, Kristin, fler, det fanns fler då. Kanske innan internet blev så allmänt? Eller jag vet inte, jag kansk bara idealiserar i efterhand?

(Ibland vill jag köttmarknad. Bekräftelshungern i kroppen. Jag blir så rädd för mig då. Att vad som helst bara du rör vid mig. Att vad som helst bara jag duger till. Jag vill inte att jag ska vilja sådant. Jag hatar det här samhället.)

Dagar som går utan att något händer. Så det här är alltså mitt liv. Det har tappat i intensitet igen.

Jag börjar tro att hela folkhögskolan bara var en dröm, en hallucination. Jag var inte värd något sådant. Jag är inte värd något sådant.

Nej. Jag får inte bli en sån igen. Inte en sån man tar sig an. Inte en sån som strömmar förakt. Inåt och utåt.
Jag är någon man kan tycka om. Jag måste vara en sådan man kan tycka om.

Ni kan inte förstå hur svårt det är.



Äh, vad tusan.
Jag har laddat hem Mozilla och det är fan så bra. Pop-up-fönster-blockerare, till exempel, bara en sån sak!
David har en internetdagbok och det är bra, för David är så bra.
Jag ska ju på Arvika med David. Och Jakob Hellman spelar på Tullakroksfestivalen. Jag måste försöka få ledigt.
Och Stina kommer på torsdag, på torsdag kommer Stina, och jag vet inte riktigt vad jag ska underhålla henne med, men ändå. (Man kan fan inte göra någonting i den här hålan.)
(Det fanns en enkät i det lokala annonsbladet om vad som var bra med Smålandsstenar. Det vanligaste svaret var att det var lugnt och tryggt. Ett bra ställe för barn att växa upp på. Haha.)

Cheer up, emo kid.

Min bror kommer hem imorgon och han är snäll.

Det här är en grundkurs i positivt tänkande.

Jag vill ha ett samtal och lite avsexualiserad kroppsvärme. Som att krypa ihop jämte Klara när vi tittade på film. Pilla någon i håret. Kanske en kram.
(Eller sova med någon, sova med. Bara sova. Kroppstryggheten.)

Jag har slutat tro på evig kärlek. Inte bara sådär. Successivt.
Men jag ska aldrig gifta mig.
Och jag ska aldrig kyssa någon jag tycker om. För i slutändan blir inga relationer bättre av att man hånglar.

/Karin

senast   äldre   hem     gästbok